Gikt

Prevalensen av gikt är cirka 2 % hos män och 1,5 % hos kvinnor 

(1) (2)

. Orsaken till gikt är hög halt av urinsyra som faller ut som uratkristaller, oftast i leder, vilket orsakar inflammation och svår smärta. Diagnos och handläggning sker oftast i primärvården. Primär gikt, vilken orsakas av genetiska enzymförändringar, är ovanligt.

Sekundär gikt har många riskfaktorer, såsom:

• alkohol
• purinrik föda
• urathöjande läkemedel
• cytostatikabehandling som leder till cellsönderfall
• psoriasis
• fetma
• njursvikt
• diabetes.

Sjukdomen kommer i skov med akuta episoder med smärtsam ledinflammation. Vanligast drabbas stortåns grundled 

(12) (13)

.

Utredning

Diagnostiska delar av utredningen:

• påvisande av uratkristaller från punktion av inflammerad led

• påvisande av tofi vid undersökning eller via datortomografi med dubbelenergiteknik (DECT).

Ultraljud som visar dubbelkontrast av skelettstrukturer i inflammerad led talar också starkt för gikt.

Klinisk diagnos där fler faktorer av följande ökar sannolikheten för diagnosen:

• förhöjt uratvärde
• manligt kön
• artrit i stortåns grundled
• rodnad led
• snabb symtomdebut
• recidiverande symtom
• kardiovaskulär komorbiditet.

Kontrollera:

• sänkningsreaktion (SR)
• C-reaktivt protein (CRP)
• urat
• rutinprover för samtidig utredning av differentialdiagnoser.

Om möjligt, punktera leden för analys av celler, kristaller och odling av ledvätska 

(12) (13)

.

Behandling

Ge alla patienter med gikt råd om icke-farmakologiska uratsänkande åtgärder såsom:

• minskat intag av alkohol
• långsam viktminskning hos överviktiga
• kostråd
• regelbunden fysisk aktivitet.

Överväg byte av läkemedel som höjer urat (exempelvis tiazider). Välj losartan om det finns indikation för behandling av hypertoni och hjärtsvikt 

(14)

. Om man planerar för en statinbehandling kan atorvastatin vara ett bra val. Båda dessa läkemedel sänker uratvärdet.

Akutbehandling

Akutbehandling ges i tre till fem dagar. Det finns olika alternativ för akutbehandlingen, vilka effektmässigt är likvärdiga. Val av behandling styrs av patientens ålder, komorbiditet och övrig medicinering:

• Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) i maxdos, till exempel naproxen om möjligt 500 mg två gånger dagligen.

• Steroider intraartikulärt en gång med metylprednisolon (mindre led eller bursa), triamcinolon hexacetonid eller triamcinolon acetonid (i större led).

• Steroider per oralt: 25‍–‍30 mg prednisolon dagligen.

• Kolkicin, prova lägre dos för att minska risken för biverkningar: 500 µg 3 gånger dagligen.

Utöver läkemedelsbehandling skall leden avlastas för att minska smärtan.

Uratsänkande behandling

Det är aktuellt med uratsänkande behandling med allopurinol redan efter första giktattacken om:

• patienten är yngre än 40 år

• s-urat är över 480 µmol/l

• det finns närvaro av komorbiditeter (såsom njursvikt, hypertoni, ischemisk hjärtsjukdom, hjärtsvikt)

• förekomst av tofi

• patienten har polyartikulär gikt

• det finns förekomst av röntgenförändringar

För andra patienter gäller följande:

• Starta profylaktisk behandling tidigt, gärna efter andra attacken.

• Uratsänkande behandling kan sättas in under pågående attack, under skydd av ovanstående akutbehandling. Startdos är 100 mg med dosökning 100 mg per månad tills uratvärde <360 µmol/l eller tills maxdos allopurinol (se produktinformation).

• Febuxostat och probenecid anses vara andrahandsval.

Profylaxbehandling

Under det initiala skedet av den uratsänkande behandlingen behandlar man också patienten profylaktiskt mot nya skov.

I den profylaktiska behandlingen gäller samma läkemedel som vid akutbehandling men i lägre doser under två till sex månader. Alternativt kan skoven behandlas med akutbehandling. Målet med behandlingen är permanent besvärsfrihet, avsaknad av tofi och uratnivåer <360 µmol/l eller <300 µmol/l hos patienter med kronisk tofös gikt. Avsluta inte behandlingen när målen uppnås. Gikt är en kronisk sjukdom 

(12) (13) (15)

.

Komplika­tioner

Obehandlad eller underbehandlad gikt kan leda till kroniska ledinflammationer med:

• ledskador
• broskskador
• tofi
• njursten.

Biverkningar

Hypersensitivitetsreaktion (med hud- och systembiverkan) finns beskrivet för läkemedlet allopurinol (var god se produktresumé för ytterligare information).

Uppföljning

• Om det uppstår nya skov ska man förstärka behandlingen.

• Om man ej når behandlingsmålen behöver man kontakta reumatolog. Kontroll och behandling av komorbiditeter ingår också i uppföljning av gikt 

  (13)

  .