Juvenil idiopatisk artrit (JIA)
För att kunna ställa diagnosen JIA krävs förekomst av artit i minst 6 veckor, som debuterat före 16 års ålder. Kronisk uveit är vanlig hos yngre barn med positiva antinukleära antikroppar (ANA).
Patienter med JIA kan få tillväxtstörningar, både generellt och lokalt. Käkledsengagemang är vanligt. Det finns flera olika undergrupper av JIA
(1) (2) (18):
-
oligoartrit utgör cirka 25–35 %. Drabbar ofta yngre barn, vanligen stora leder. God prognos.
-
polyartikulär form utgör cirka 15–25 % och debuterar ofta i tonåren, sämre prognos med ökad risk för leddestruktion.
-
systemisk form utgör <10 %. Feber, hudutslag, höginflammatoriskt tillstånd, extraartikulära manifestationer.
-
entesitrelaterad artrit utgör cirka 10–12 % och drabbar oftare pojkar, associerat med HLA B27. Vanligt med värk i rygg och nedre extremiteter.
Utredning
Barn med misstänkt reumatisk sjukdom bör man remittera till barnmottagning, till barnläkare med profilering mot barnreumatologi.
Behandling
Behandlingen liknar den för vuxna men kan skilja sig beroende av typ av JIA. Basbehandlingen utgörs av cyklooxygenas (COX)-hämmare och lokala steroider. Om effekten av basbehandlingen är otillräcklig lägger man till:
- perorala steroider
- metotrexat
- biologiska läkemedel.
Se även Farmakologisk behandling av juvenil idiopatisk artrit (JIA)
(19).