Ytterörat
Ytterörats sjukdomar kan delas in i medfödda förändringar, skador som har uppkommit genom trauma, och hud- och mjukdelsförändringar. De medfödda förändringarna behöver inte alltid åtgärdas, medan sårskador, hematom och infektioner ofta kräver åtgärd för att nå ett gott kosmetiskt resultat.
Utstående öron är en normalvariant. Ytterörat har nått ungefär 90 % av sin vuxenstorlek vid skolstart
(1). Preaurikulära bihang och fistlar är relativt vanliga, och medför oftast inga besvär. I sällsynta fall kan de vara en del i syndrom som bland annat medför hörselnedsättning. Mikroti innebär olika grad av underutveckling av ytterörat, och är ofta kombinerad med hörselgångsatresi.
Hos barn med ytteröremissbildning bör man kontrollera att neonatal hörselscreening har utförts och varit normal.
Om preaurikulära bihang är kosmetiskt störande kan de opereras bort när barnet är äldre. Preaurikulära fistlar kan ibland bli infekterade och kan vid recidiverande infektioner kräva kirurgisk åtgärd. Hos barn med mikroti kan man, när barnet närmar sig skolåldern, bygga upp ett ytteröra genom plastikkirurgisk operation, men det finns också naturtrogna öronproteser som kan fästas via titanimplantat i skallbenet. Utstående öron opereras om och när barnet själv önskar vilket ofta blir kring skolstart.
Operation av djupa preaurikulära fistlar kan vara mycket komplicerad och behäftad med komplikationer såsom Freys syndrom (”salivsvettning” vilket också ses efter operation på parotiskörteln) eller skada på facialisnerven. De vanligaste komplikationerna till operation av utstående öron är missprydande ärr och otillfredsställande kosmetik men även nedsatt känsel kan förekomma.
Sårskador är relativt vanliga på det ganska utsatta ytterörat, och engagerar ibland även örats broskskelett. Othematom kan uppstå efter direkt trubbigt trauma mot ytterörat, till exempel efter slag. Hematomet lägger sig mellan huden och det underliggande brosket och kan leda till att ytterörat deformeras, så kallat blomkålsöra. I mera allvarliga fall kan också en infektion uppstå.
Efter att ha suturerat sårskador på ytterörat bör man, då brosket har mycket dålig läkningsförmåga, vara liberal med stafylokockstabilt antibiotikum (tablett flukloxacillin 1 g x 3 i 10 dagar). Vid othematom ska hematomet tömmas och ett tryckförband anläggas. Detta sys vanligen fast med genomgående stygn för att erhålla tillräcklig kompression. Patienten sätts in på antibiotikaprofylax enligt ovan
(2).
Patienter som behandlats för othematom ska kontrolleras efter cirka två dagar för att se att hematomet inte fyllt på sig.
Aterom
Aterom i anslutning till örat är vanligt. Icke-infekterade aterom kräver ingen åtgärd. Infekterade aterom ska först och främst öppnas och tömmas på var. Efteråt läggs med fördel ett alsolspritförband. Vid behov sätts patienten in på stafylokockstabilt antibiotikum (se ovan under Trauma). Om patienten så önskar kan man, antingen av kosmetiska skäl eller på grund av recidiverande infektioner, i lugnt skede operera bort ateromet med sin kapsel.
Perikondrit
Perikondrit är en infektion i ytterörats brosk. Ibland uppstår detta sekundärt till en extern otit. Orsaken är hudbakterier, oftast stafylokocker. Vid en perikondrit är den broskiga delen av ytterörat rodnat, värmeökat och svullet, medan lobulus (som inte innehåller något brosk) är oretad. Perikondrit behandlas med stafyokockstabilt antibiotikum (tablett flukloxacillin 1 g x 3 i 10 dagar).
Erysipelas
Erysipelas kan uppstå var som helst, även på ytterörat. Vid en erysipelas engageras även lobulus. Infektionen orsakas oftast av grupp A-streptokocker (GAS) och bör behandlas med penicillin V (1 g x 3 i 10 dagar).
Lymfocytom
Lymfocytom är en manifestation av borrelia och ses oftast hos barn. Vid denna sjukdom är lobulus rodnad och svullen, men resten av ytterörat opåverkat. För behandling av lymfocytom, se avsnittet om hudborrelios i kapitlel Hudsjukdomar.
Herpes zoster
Herpes zoster kan drabba örat och ses som grupperade blåsor på rodnad botten, och patienten har ofta kraftig smärta, som inte sällan föregår blåsorna. Vid misstänkt zoster kan blåsskrap ibland vara av värde för att verifiera diagnosen, men behandling måste sättas in så snart som möjligt. Zoster oticus beskrivs närmare under Innerörats sjukdomar.
Kondrodermatit
Kondrodermatit är en godartad åkomma som drabbar ytterörat. Sjukdomen yttrar sig som en ytterst smärtsam, lite upphöjd hudförändring som sitter på ytterörats broskskelett, ofta på helixkanten. Visuellt kan det vara svårt att skilja kondrodermatit från maligna hudtumörer. Behandlingen av kondrodermatit är kirurgisk, där man gör en primär kilexcision som tar med underliggande brosk och avlägsnar förändringen, som då kan skickas för patologisk anatomisk diagnos (PAD).
Hudtumörer
Hudtumörer såsom basalcellscancer, skivepitelcancer och malignt melanom är mycket vanliga på grund av ytterörats utsatta läge. Vid större hudförändringar kan en stansbiopsi vara av värde för planering av det kirurgiska ingreppet, men oftast tas förändringen bort i sin helhet primärt, och säker diagnos ställs först i efterhand. Hudtumörer avlägsnas kirurgiskt med god marginal (minst 3 mm) och skickas för PAD och utvärdering av marginal. Ofullständigt eller sent diagnostiserade hudtumörer kan leda till lokalt destruerande växt och/eller fjärrmetastasering.