Knuta på halsen

En resistens på halsen kan vara benign eller malign. Undersökning av knutor på halsen sker med palpation. Vidare används finnålspunktion som oftast säkerställer diagnosen.

Knuta på halsen som inte bedöms vara benign remitteras till en ÖNH‍-‍specialist/‌mottagning för utredning. Diagnostiska undersökningar med till exempel datortomografi och magnetkamera, är värdefulla för att värdera spridning av infektion eller malignitet samt närhet till stora kärl och nerver.

De vanligaste benigna orsakerna till en knuta på halsen är lymfadenit och halscystor.

Barn har ofta förstorade lymfkörtlar. De kan kännas på halsen, bakom örat, i nacken, axiller och ljumskar. De förekommer också vid en förkylning eller ett litet sår i huden. Lymfkörtlarna kan vara risgrynsstora eller stora som ärtor. Lymfadenit har vanligen en kort anamnes och kan uppstå efter en infektion i tonsiller, tänder, spottkörtlar eller andra närliggande strukturer. Lymfadenit kan ses båda hos barn och vuxna. Förutom ömmande svullnad på halsen kan feber och påverkat allmäntillstånd förekomma.

Halscystor växer långsamt och ibland blir de infekterade. Två typer av halscystor förekommer: laterala och mediala. De är ofta cystiska och har ibland en fistelgång som mynnar på huden, särskilt efter tidigare infektion.

En knuta på halsen kan också vara malign. Det kan vara primär cancer eller metastaser av någon känd eller okänd tumör. Metastaser uppträder oftast hos äldre personer med känd eller okänd primärtumör inom huvud-halsområdet. Metastaser är oftast hårda och kan växa fast mot underlaget medan lymfkörtelförstoringar vid leukemi/‌malignt lymfom vanligen har en mjukare konsistens.

Cirka 25 procent av alla ÖNH‍-‍tumörer presenterar sig primärt som en knöl på halsen. Det som uppfattas som en lateral halscysta hos en vuxen patient kan vara en cystisk metastas. Risken för detta ökar med stigande ålder hos patienten 

(29)

.

En knuta på halsen som inte bedöms som benign eller som inte svarar på behandling bör remitteras till ÖNH‍-‍klinik för utredning.

Diagnosen ställs med anamnes och klinisk undersökning. Blodprover tas också vid misstanke om infektion. Ultraljudsundersökning, datortomografi (DT) och magnetkamera­undersökning (MR) samt finnålspunktion eller biopsitagning används också om det finns misstanke på abscess eller malignitet.

Anamnesen bör inkludera frågor om:

• symtomens duration
• smärta
• feber
• tidigare förkylningssymtom
• trötthet, viktminskning, nattliga svettningar
• andra symtom från ÖNH‍-‍området som till exempel nästäppa, heshet, sväljningssvårigheter.

Där efter gör man en klinisk ÖNH‍-‍undersökning. Halsen palperas för att bedöma resistensens konsistens (mjuk eller hård), form (rund eller oregelbunden), ömhet, rodnad och värmeökning på huden samt för att mäta svullnaden. Bilddiagnostiska undersökningar och biopsier kan också beställas vid behov.

Diagnosen av halscystor görs med finnålspunktion. Vid infekterade förändringar bör cytologi kombineras med bakteriologi och eventuellt virusisolering.

Om orsaken till knuta på halsen är infektion behandlas infektionen. Om man misstänker malignitet eller om symtomen inte går i regress efter konservativ behandling bör patienten remitteras till ÖNH‍-‍klinik för utredning och behandling.

Akut lymfadenit

Hos ett välmående barn utan riskfaktorer är expektans första steget i utredningen. Det är i de flesta fall inte nödvändigt att beställa avancerade prover, och det är framför allt de lymfkörtlar som inte spontant minskar i storlek på ett par veckor som behöver utredas vidare. I de sistnämnda fallen rekommenderas i första hand blodstatus med differentialräkning (diff) och CRP 

(30)

.

Om bakteriell infektion misstänks eller om svullnaden överstiger 2 cm i diameter ges antibiotikum med effekt mot GAS och S. aureus, förslagsvis flukloxacillin 1 g x 3 i 10 dagar (barn ges 12,5 mg/kg kroppsvikt x 3) 

(31)

 

(32)

 

(33)

 

(34)

. Vid pc‍-‍allergi ges klindamycin 300 mg x 3 i 10 dagar (barn ges klindamycin 25‍–‍40 mg/kg/dygn, fördelat på 3 doser).

Minskar lymfkörtlarna i storlek tyder det på bakterieinfektion och ytterligare utredning och behandling är oftast onödig 

(30)

.

Om ingen regress ses vid uppföljning eller vid påtaglig svullnad och påverkat allmäntillstånd remitteras patienten till en ÖNH‍-‍klinik för eventuell inläggning med intravenös antibiotika. Om abscess konstateras behandlas denna kirurgiskt.

Infektion med atypiska mykobakterier börjar vanligen långsammare med en eller flera svullna lymfkörtlar i submandibularisområdet. I ett senare skede tillstöter ofta en hudrodnad och ibland fistulering. Oftast utreds dessa patienter vid barn- eller ÖNH‍-‍kliniker då besvären är långvariga och symtombilden ofta oklar initialt. Mykobakterieinfektionen går vanligen tillbaka spontant efter en längre tid 

(33)

.

Halscystor

Behandlingen av halscystor är kirurgisk. I händelse av infektion behandlas denna med antibiotika och dränage (punktion) varefter cystan kan avlägsnas i ett lugnt skede.

Antibiotika för behandling av infekterad halscysta är 

(28)

:

Hos vuxna:

• Flukloxacillin 1 g x 3 per dag i 7‍–‍10 dagar.

• Vid penicillinallergi: Klindamycin 300 mg x 3 per dag i 7‍–‍10 dagar.

• Intravenöst alternativ: cefotaxim 1 g x 3.

Hos barn:

• Flukloxacillin oral lösning 30‍–‍50 mg/kg/dygn, fördelat på 3 doser.

• Vid penicillinallergi: klindamycin 25‍–‍40 mg/kg/dygn, fördelat på 3 doser.

• Intravenöst alternativ från 1 månads ålder: cefotaxim 100‍–‍150 mg/kg/dygn, fördelat på 3 doser.

Halscystor bör handläggas av en ÖNH‍-‍specialist/‌mottagning. Patienter >40 år utreds med radiologi, finnålspunktion och totalskopi i narkos där biopsier och bilateral tonsillektomi genomförs för att utesluta cancer med cystisk skivepitelmetastas 

(35)

.

Maligna sjukdomar

Vid cancermetastas på halsen styrs behandlingen av patientens tumörsjukdom.