Nästäppa
Nästäppa är ett mycket vanligt symtom som många patienter söker för. Allergisk rinit, medikamentell rinit, vasomotorisk rinit, hormonell rinit, näspolypos, nästrauma och adenoiden är vanliga orsaker till nästäppa. Vissa är vanligare hos barn och andra är vanligare hos vuxna.
När patienten söker för nästäppa kan anamnesen ofta ge värdefull information till orsaken. Det trängsta partiet i näsan är vestibulum som är lätt tillgängligt för inspektion.
Konstant ensidig eller dubbelsidig nästäppa kan vara förorsakad av septumdeviation, näspolyper eller förstorad adenoid. Inkonstant och sidoväxlande nästäppa kan bero på allergisk eller icke-infektiös rinit.
Tänk på att ensidig nästäppa hos barn kan vara orsakad av främmande kropp och hos vuxna kan det vara en tumör.
Vissa läkemedel kan orsaka nästäppa
Överförbrukning av vanliga avsvällande näsdroppar är mycket vanligt och ger sidoväxlande svår nästäppa.
Vissa läkemedel, till exempel kalciumflödeshämmare, kan ge nästäppa som biverkning – överväg att byta dessa (se Exempel på läkemedel med nästäppa som mycket vanlig/vanlig biverkning i produktresumén – Faktaruta 2).
- Alimemazin
- Betablockerare
- Buspiron
- Desmopressin
- Enfuvirtid
- Kalciumflödeshämmare
- Kinagolid
- Nikotin
- Peginterferon alfa
- Sertindol
- Sildenafil
- Tadalafil
- Terazosin
- Vardenafil.
Allergisk rinit kan börja ge symtom redan hos förskolebarn, men debuterar vanligtvis i skolåldern för att sedan bli allt vanligare. Cirka 20 % av alla tonåringar har allergisk rinit.
Symtomen från näsan är i huvudsak nästäppa, vattentunn snuva, nysningar och klåda.
Ofta är de nasala symtomen kombinerade med klåda och rodnad i ögonen, konjunktivit (varav termen allergisk rinokonjunktivit). Intermittent/säsongsbunden allergisk rinit varierar med årstiden och är oftast utlöst av pollen från lövträd, gräs och örter. Persisterande (kronisk) allergisk rinit finns året runt och kan bero på bland annat kvalster och pälsdjur.
Icke-infektiös rinit (vasomotorisk rinit, idiopatisk rinit) har oklar etiologi. Patienter uppvisar ofta en ospecifik hyperreaktivitet vilket innebär att icke-allergena stimuli (så som tobaksrök, bilavgaser, starka dofter, trycksvärta med mera) i koncentrationer som normalt inte framkallar besvär, kan utlösa symtom som nästäppa, snuva och nysningar. Patienterna är oftast äldre än de med allergisk rinit och allergiutredning är negativ.
Hormonell rinit ses vid graviditet, hypotyreos och ökad produktion av tillväxthormon.
Medikamentell rinit (rhinitis medicamentosa) karakteriseras av nästäppa till följd av långvarig behandling med avsvällande näsdroppar och är mycket vanlig.
Näspolyper är slemhinneutbuktningar som oftast utgår från mellersta näsgången. De är dubbelt så vanliga hos män som hos kvinnor och ökar med stigande ålder. De är relaterade till inflammation typ-2 och är överrepresenterade hos astmatiker.
Adenoiden (tonsilla epipharyngea) är som regel liten vid födseln, men växer under uppväxtåren och når ofta ett maximum i 8–10-årsåldern. Hos vissa barn medför adenoiden besvär med nästäppa, framför allt på natten med snarkningar, orolig sömn, munandning och andningsuppehåll. Även på dagarna kan den ge besvär med nasalt tal och ständig nästäppa. Vid uttalade besvär kan adenoiden påverka ansiktets skelettutveckling och medverka till ökad kariesaktivitet på grund av muntorrhet.
Nästrauma är vanligt och vid isolerat trauma är radiologi inte nödvändig. Patienten remitteras till ÖNH-klinik för klinisk undersökning inom några dagar. Septumhematom ses i sällsynta fall efter nästrauma och ska åtgärdas akut.
Näsfurunkel är en smärtsam infektion som engagerar hela hårfollikeln ned i subcutis. Den orsakas i regel av Staphylococcus aureus och kan övergå i en abscess som kan rupturera spontant
(18). I vissa fall kan infektionen spridas och ge uttalad svullnad utanför näsan, feber och allmänpåverkan.