Spottkörtelsjukdomar
Spottkörtlarna kan drabbas av sjukdomar såsom inflammation, infektion, spottstenar och godartade tumörer eller mer sällan maligna tumörer.
Spottkörtlarna producerar saliv som förs ut i munnen. De största spottkörtlarna är parotis-, submandibularis- och lingualiskörtlarna, men det finns även flera mindre körtlar i munhålan
(41). De vanligaste orsakerna till spottkörtelsjukdomar är inflammation, virus, bakterier och neoplasier. Patienten kan ha akuta, återkommande eller kroniska symtom
(42).
Svullnad i spottkörteln ses i samband med alla spottkörtelsjukdomar. Svullnaden kan vara öm eller oöm. Muntorrhet kan också förekomma, liksom lokala eller systemiska symtom på grund av infektion
(41).
De vanligaste orsakerna till spottkörtelsjukdomar
(41) (42).
- akut sialoadenit
- kronisk sialoadenit
- virus (parotit, coxsackie, cytomegalovirus, paramyxovirus (påssjuka))
- bakterier (staphylococcus aureus, streptokocker, haemophilus influenzae)
- juvenil recidiverande parotit
- tuberkulos (TB)
- cat scratch disease
- sarkoidos
- hiv
- trauma (mucocele, ranula, strikturer)
- stenar/striktur i gången
- främmande kropp i utförsgången
Minskad salivproduktion
- läkemedel
- autoimmuna sjukdomar (Sjögrens, sarkoidos, Mikulicz)
- cytostatika
- strålbehandling
- dehydrering
- malnutrition
- diabetes
- alkoholkonsumtion
Ökad salivproduktion
- neuromuskulära
- tandrelaterade
Benigna
- pleomorf adenom
- Warthins
- onkocytom
Maligna
- adenocarcinoma
- acinic cell cancer
- lymfom
- mucoepidermoid cancer
- metastaser
- adenoidcystisk cancer
Akut sialoadenit är en inflammation i en spottkörtel, oftast parotiskörteln, orsakad av virus eller bakterier. Den epidemiska parotiten (påssjuka) är, efter införandet av MPR-vaccination, idag sällsynt. Vaccinationen ger dock endast skydd mot en av åtta undertyper av paramyxovirus, varför man med jämna mellanrum ser mindre epidemier av parotit.
Bakteriella infektioner, vanligen i parotiskörtlarna, ses oftast hos äldre dehydrerade patienter med försvagat allmäntillstånd.
Patienter med kronisk sialoadenit har återkommande svullnader och smärta över spottkörtlarna som beror på minskat salivflöde eller stas. Orsaker kan vara strikturer, stenar eller främmande kropp i utförsgången eller externt tryck av tumör
(42). Symtomen uppstår vanligen i samband med måltiderna.
Spottsten (sialolithiasis) kan drabba de stora spottkörtlarna, men är vanligast i glandula submandibularis och dess utförsgång.
Recidiverande juvenil parotit uppstår som återkommande svullnader över parotis. Barnet kan också ha feber och smärta.
Spottkörteltumörer är oftast benigna. Symtomen är en långsamt växande svullnad utan smärta. Den vanligaste spottkörteltumör hos vuxna är pleomorf adenom
(43)som är benign men kan maligniseras.
Genom anamnes och klinisk undersökning ställs diagnos och eventuell bakomliggande orsak till spottkörtelsjukdomar. Utredningen kan kompletteras med ultraljudsundersökning, datortomografi (DT), magnetkameraundersökning (MR), sialoendoskopi och/eller biopsitagning.
Frågor som ställs vid anamnestagning är:
- Symtomens duration?
- Återkommande eller ständiga symtom?
- Smärta?
- Association till måltider?
- Aktuell medicinering?
- Andra sjukdomar (Sjögrens, diabetes, hiv)?
Klinisk undersökning av ÖNH-området inkluderande bimanuell palpation av spottkörtlarna görs därefter. Benigna sjukdomar i spottkörtlarna är mycket vanligare än maligna.
Smärta vid palpation tyder vanligtvis på inflammation eller infektion. Tumörer växer långsamt och ger svullnad över spottkörteln utan smärta.
Blodprover kan tas för att utesluta autoimmun sjukdom eller om bakteriell infektion misstänks. Ultraljud med eller utan punktionsbiopsi, DT, MR och sialoendoskopi görs om diagnos inte kan ställas med hjälp av anamnes och klinisk undersökning. Mätning av vilosaliv och stimulerad salivbildning kan ge information om spottkörtlarnas förmåga till salivbildning.
De vanligaste symtomen vid akut sialoadenit är smärtsam svullnad över spottkörteln, feber och påverkat allmäntillstånd. Exprimerad saliv efter massage av spottkörteln kan ofta vara vartillblandad. Odlingar kan tas härifrån. Blodprover stödjer diagnostiken.
Vid kronisk sialoadenit avslöjar utredning med ultraljud, DT, MR och sialoendoskopi oftast orsaken. Med sialoendoskopi kan också spottstenar avlägsnas och strikturer åtgärdas.
Symtomen vid spottsten är måltidsrelaterad smärta och svullnad i den berörda körteln. Då och då uppträder komplicerande infektioner. Om infektion föreligger kan man ofta pressa ut var ur utförsgången. Körteln är svullen och ömmande. Ibland kan man känna ett konkrement i utförsgången.
Behandlingen är baserad på den bakomliggande orsaken och kan vara medicinsk eller kirurgisk.
Akut sialoadenit
Vid akut sialoadenit rekommenderas god munhygien. Dessutom kan man hjälpa salivproduktionen genom att tugga tuggummi eller citron, eller genom att använda receptfria salivstimulerade läkemedel.
Paracetamol, ibuprofen eller naproxen kan användas mot smärtor och mot inflammationen.
Antiobiotika ges vid misstanke om bakteriell infektion, vanligtvis flukloxacillin (1 mg x 3 i 7 dagar). Vid pc-allergi ges klindamycin 300 mg x 3 i 7 dagar. När eventuellt odlingssvar föreligger kan byte till riktad antibiotikabehandling utföras.
Patienter med uttalad infektion eller påverkat allmäntillstånd remitteras till en ÖNH-klinik för inläggning med rehydrering och intravenös antibiotikabehandling med täckning för stafylokocker, streptokocker och anaerob munhåleflora
(28).
Egenbehandling
- munhygien
- rehydrering
- paracetamol
- icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID)
- salivstimulerade produkter
- massera spottkörteln
Perorala antibiotika
-
flukloxacillin 1 g 3 gånger/dag i 7 dagar
-
klindamycin 300 mg 3 gånger/dag i 7 dagar
Intravenös antibiotika vuxna
-
Bensylpenicillin 3 g 3 gånger/dag + kloxacillin 2 g 3 gånger/dag, alternativt Metronidazol 500 mg 3 gånger/dag (alternativt 400 mg 3 gånger/dag peroralt) + kloxacillin 2 g 3 gånger/dag.
-
Vid penicillinallergi: klindamycin 600 mg 3 gånger/dag.
Intravenös antibiotika barn
- Cefotaxin 100-150 mg/kg/dygn fördelat på 3 doser alternativt Klindamycin 25-40 mg/kg/dygn fördelat på 3 doser.
Kronisk sialoadenit
Symtomlindrande konservativ behandling rekommenderas vilken består av massage av spottkörteln, antiinflammatoriska läkemedel, rehydrering och salivstimulering.
I visa fall kan kirurgi med extirpation av spottkörteln vara indicerad.
Spottsten
Behandling är avlägsnande av spottstenen. Detta är enklare ju mer distalt konkrementet är beläget.
Recidiverande juvenil parotit
Symtomlindrande men i övrigt konservativ behandling rekommenderas. Sialoendoskopi med lokal kortisonbehandling kan eventuellt minska frekvensen av episoder med svullnad
(44). Symtomen avtar oftast i tonåren.
Spottkörteltumörer
Diagnosen ställs med radiologiska undersökningar och finnålsbiopsi från tumören. Kirurgi är ofta indicerad.
I undantagsfall uppstår en böld som behöver dräneras genom kirurgi.