Biverkningar vid immunterapi och cellterapier
Biverkningarna vid behandling med kontrollpunktshämmare (checkpointhämmare) kopplas till en överaktivering av immunsystemet som angriper olika organsystem genom autoimmuna reaktioner.
Risken för biverkningar varierar mellan olika modaliteter, preparat och underliggande sjukdom. Symtomen kan bli allvarliga och är viktiga för vården att känna till och behandla korrekt.
I Kunskapsbanken på regionala cancercentrum (RCC)s webbplats finns RCC stöddokument för bedömning och hantering av dessa biverkningar.
Kombinationsbehandling med PDL-1- och CTLA4-hämmare ger högre risk för immunterapirelaterade biverkningar än monoterapi. De vanligaste biverkningarna utgörs av:
- dermatit
- tyreodit
- gastrit
- kolit
- artrit
- hepatit
- hypofysit.
Biverkningar som penumonit och myokardit är ovanliga. Dessa inflammatoriska tillstånd, särskilt kolit, hepatit, hypofysit och pneumonit, kan bli livshotande om de inte behandlas i tid, och reaktionerna kan engagera flera organ.
Hantering av biverkningar
Patienter med samsjuklighet av autoimmun sjukdom så som reumatism har ökad risk för allvarliga biverkningar. Vid biverkningar rekommenderas behandlingspaus och insättande av kortison (initialt prednisolon 20-50 mg dagligen som gradvis trappas ned till en underhållsdos om cirka 7,5-10 mg dagligen).
Vid allvarliga biverkningar kan behandling med immunsuppressiva läkemedel ges. Se RCC stöddokument Bedömning och hantering av biverkningar vid behandling med checkpointhämmare.
Vid biverkningar rekommenderas att fortsatt behandling ges först om och när symtomen klingat av. Dosreduktion rekommenderas inte. Att återuppta behandling kan vara kontraindicerat efter livshotande biverkningar.
CAR-T-cellsbehandling ger risk för cytokinfrisättningssyndrom, normalt med lindriga symtom i form av illamående och feber. Det kan också utvecklas till en mer allvarlig och till och med livshotande biverkan som kräver beredskap för och närhet till intensivvård. CAR-T-cellsbehandling ges därför endast vid högt specialiserade kliniker.
Cytokinfrisättningssyndrom ger symtom som feber, hypoxi och hypotoni och behandlas med:
- vätska
- cirkulations- och andningsstöd
- inflammationsdämpande läkemedel (steroider och IL-6 receptorantikroppen tocilizumab).
Biverkningar som drabbar centrala nervsystemet (CNS) vid CAR-T-cellsbehandling, så kallat Immune Effector Cell-Associated Neurotoxicity Syndrome (ICANS), uppträder cirka 4–10 dagar efter behandling och ger symtom som förvirring och talsvårigheter. Behandling sker i första hand med högdos steroider. Sena biverkningar inkluderar ökad risk för infektioner och svagt vaccinsvar, vilket beror på fortsatt CAR-T-cellsaktivitet med selektivt dödande av normala CD19 uttryckande B-celler och en immunassocierad cytopeni.