Innerörat
Innerörats sjukdomar innebär oftast att sinnesorganet – hörseln eller balansen – är påverkad. Om behandling inte är möjlig är rehabilitering av hörseln viktig för att optimera patientens möjlighet till kommunikation. Vid påverkat balanssinne är träning av största vikt för att patienten ska förbättras så snabbt som möjligt.
Innerörat består av hörselorganet – koklean – och balansorganet, vilka innerveras av var sin gren av den åttonde hjärnnerven; N. vestibulocochlearis. Denna går tillsammans med den sjunde hjärnnerven; N. facialis, genom den inre hörselgången. Till innerörats sjukdomar räknas därför ofta olika typer av patologi som drabbar dessa nerver. I Läkemedelsboken finns ett separat kapitel om Yrsel. Se kapitel Yrsel.
Dövhet kan vara medfödd eller förvärvad och kan ha en mängd olika orsaker. Ibland kan medfödd hörselnedsättning vara en del av olika syndrom. Barn som föds med dövhet på båda öronen opereras idag oftast med kokleaimplantat och kan efter detta ofta få en helt normal talutveckling. Barnen ska helst opereras före 1 års ålder. Även dövblivna vuxna kan opereras med kokleaimplantat högt upp i åren.
Operationen består av att en elektrod förs in i hörselsnäckan. Med hjälp av en mikrofon som fångar upp ljud och sedan, via en radiosändare skickar signaler till implantatet, kan impulserna skickas vidare genom hörselnerven till hjärnan.
Plötslig idiopatisk hörselnedsättning kan drabba personer i alla åldrar, och många förklaringar har föreslagits. Tillståndet yttrar sig som en plötsligt påkommen hörselnedsättning/lockkänsla, ibland i kombination med tinnitus. Patienter med plötslig hörselnedsättning har normalt öronstatus, och på audiogrammet ses en sensorineural påverkan på hörseln på den ena sidan. Har man ingen möjlighet till akut audiogram kan man få viss vägledning genom stämgaffelprover.
Patienter med plötslig hörselnedsättning ska remitteras akut (dagtid) till ÖNH-klinik för audiogram med luft- och benledning och ställningstagande till kortisonbehandling enligt schema (Nedtrappningsschema för prednisolonbehandling vid Bells pares och plötslig hörselnedsättning – Tabell 1). I cirka 65 % av fallen med plötslig hörselnedsättning sker en spontan förbättring, men en betydande del av patienterna får en bestående påverkan på hörseln
(14).
Zoster oticus, aktivering av varicella zoster i örat, yttrar sig som uttalad smärta i örat samt akut hörselnedsättning och yrsel, och ibland facialispares. Vid zoster oticus ses i typfallet grupperade blåsor på rodnad botten i hörselgången/på trumhinnan i kombination med akut hörselnedsättning och yrsel, och ofta även facialispares. Tillståndet kallas även Ramsay Hunts syndrom. Vid zoster oticus ska patienten remitteras till en ÖNH-klinik akut, och sättas in på antiviral behandling (valacyklovir 1 g x 3 i 7 dagar)
(15)och steroider enligt schema (Nedtrappningsschema för prednisolonbehandling vid Bells pares och plötslig hörselnedsättning – Tabell 1). Prognosen för att få tillbaka nervfunktionen i hörsel- eller ansiktsnerv är sämre vid zoster oticus än vid andra typer av mononeuriter.
Retrokokleär hörselnedsättning är en hörselnedsättning där orsaken sitter proximalt om koklean, oftast i hörselnerven. Vid assymmetrisk hörselnedsättning eller ensidig tinnitus bör eventuell retrokokleär orsak uteslutas. Patienter med misstänkt retrokokleär hörselnedsättning remitteras till en ÖNH-specialist för utvidgad hörselutredning och magnetresonanstomografi av hjärnan med inriktning på ponsvinklar och bakre skallgrop. På så sätt kan ett eventuellt vestibularisschwannom (tidigare kallat akustikusneurinom) identifieras.
Bells pares är en plötsligt påkommen facialispares utan känd förklaring. Bells pares är den vanligaste orsaken till facialispares (70 %) och drabbar årligen 3–4 000 människor i Sverige
(16). Vid Bells pares föreligger en perifer facialispares (alltså en ensidig facialispares där även panngrenen är engagerad) utan andra samtidiga neurologiska bortfall. Paresen debuterar plötsligt, under loppet av någon dag, och är ibland förenad med viss värk i området.
Det finns olika skalor som graderar paresen, där den som fungerar bäst för att följa förloppet och som används mest i Sverige är Sunnybrook Facial Grading System. Även om spontanläkningen vid obehandlad Bells pares är god har man visat att andelen patienter som blir helt återställda/förbättrade ökar om man inom 72 timmar sätter in behandling med hög dos steroider (Nedtrappningsschema för prednisolonbehandling vid Bells pares och plötslig hörselnedsättning – Tabell 1)
(17). Behandlingen kan sättas in av läkare i primärvården/akutsjukvården, men patienten bör remitteras till en ÖNH-klinik för uppföljning.
Utöver steroidbehandlingen bör man tänka på att skydda ögat, som kan ta skada om patienten inte klarar av att stänga det. Patienten ska förses med fuktig kammare att använda nattetid, alternativt informeras om att tejpa ögat på natten, samt förses med återfuktande ögondroppar och ögonsalva. Den kletiga salvan, som dagtid kan göra det svårt att se, kan med fördel användas till natten för långverkande skydd.
Även efter behandlad Bells pares kvarstår paresen helt eller delvis hos cirka 30 % av patienterna
(17). Utläkningen är sämre hos äldre patienter och hos personer med diabetes.
| Dag |
Dos prednisolon (doseras på morgonen) |
|---|---|
| 1 | 60 mg |
| 2 | 60 mg |
| 3 | 60 mg |
| 4 | 60 mg |
| 5 | 60 mg |
| 6 | 50 mg |
| 7 | 40 mg |
| 8 | 30 mg |
| 9 | 20 mg |
| 10 | 10 mg |