Konjunktivit
Konjunktiva (eller bindehinnan) är ett tunt genomskinligt membran som täcker ögonlockens insida och senhinnans framsida. Som luftexponerad slemhinna är den utsatt för flera hot från omvärlden. Orsaken kan vara virus, bakterier eller allergi. Konjunktivit är en mycket vanlig sökorsak inom primärvården. Smittsamheten vid infektiös konjunktivit är hög.
Utredning
Klassiska tecken på konjunktivit är rodnad av ögonvitan, gruskänsla, sekretion samt ödem. Synpåverkan eller värk saknas eller är lindrig. Man ställer diagnosen kliniskt och rutinmässig provtagning är onödig. Varig sekretion brukar tyda på bakterier medan vattnig sekretion brukar tyda på virus. Ofta brukar ett öga drabbas först, men det andra ögat följer efter något dygn.
Akut konjunktivit
Virus är i upp till 80 procent av fallen orsaken till akut konjunktivit, och adenovirus den allra vanligaste orsaken. Typisk viral konjunktivit yttrar sig med symtom som att ögonen blir röda och svidande med vattnig sekretion. Tillståndet uppstår vanligen efter förkylning, och på ögonlockets insida förekommer ibland folliklar, vilka är aktiverade lymfaggregat. Emellanåt kan förstorade lymfkörtlar palperas framför öronen.
Bakteriell konjunktivit
Stafylokocker och Streptococcus pneumoniae är vanligaste agens vid bakteriell konjunktivit. Hos barn är även Haemophilus influenzae frekvent.
Allergisk konjunktivit
Allergisk konjunktivit kännetecknas i stället av utlösande agens och säsongsvariation. Klåda är kardinalsymtom, ofta tillsammans med svullnad och rikligt tårflöde. Varig sekretion är däremot ovanligt.
Behandling
Man kan oftast begränsa behandlingen till regelbunden rengöring med koksaltlösning eller vatten. Självläkning sker i regel efter en vecka. Rutinmässig antibiotikabehandling har ingen evidensbaserad effekt. Hygienråd är handtvätt och att inte dela handduk med andra personer.
Om läkning uteblir eller vid mycket uttalade besvär ges antibiotikasalva i en vecka (fusidinsyra eller kloramfenikol). För att en eventuell odling ska ge resultat ska det ha gått minst 24 timmar mellan sista antibiotikados och provtagningen.
Antibiotika ger ingen terapeutisk effekt alls vid viral genes, och bidrar bara till ökad risk för antibiotikaresistens. Lubricerande terapi med tårsubstitut kan lindra lokal skavkänsla. Endast hos mycket infektionsbenägna patienter kan man överväga antibiotika (lokal behandling) vid viral konjunktivit som skydd mot bakteriell superinfektion.
Om behandlingen inte har effekt bör man överväga sällsynta orsaker som klamydia eller gonokocker. Om tillståndet förvärras under pågående behandling vid en blefarokonjunktivit kan allergi mot ögonsalvan vara en möjlig orsak.
Olika former av konjunktivit
Klamydiakonjunktivit hos vuxna är en sexuellt överförd sjukdom (infektion via simbassängsvatten eller kosmetika är en raritet) som enligt smittskyddslagen är anmälningspliktig. Inkubationstiden är 1–2 veckor. Man kan utgå ifrån att de flesta ögonsmittade patienter också har en urogenital infektion.
För neonatal klamydiakonjunktivit se avsnittet Ögonsjukdomar hos barn, Klamydiakonjutivit.
Utredning
Symtomen kan vara som vid en vanlig konjunktivit, dock långvariga och terapiresistenta mot vanlig lokalbehandling. Konjunktivan uppvisar follikulär svullnad, särskilt i nedre fornix (omslagsveck i ögonlocket) där det även kan finnas fastsittande membraner. Vid kornealt engagemang (infiltrat) tillkommer fotofobi (ljuskänslighet) och skavkänsla. En hornhinnepannus kan bildas vid övre hornhinnelimbus. Provtagningen görs antingen med ett provtagningskit för PCR, som ger snabbast svar, eller genom odling som tar tre dagar. Provet tas då med speciell bomullspinne, som ska gnuggas hårt mot konjunktivan för att få med infekterade celler. Är provsvaret positivt ska behandling och smittspårning ske.
Behandling
Behandlingen består av peroral behandling med erytromycin eller tetracyklin.
Se även kapitlet Sexuellt överförbara sjukdomar, sidan Gonorré- och klamydiainfektion.
Gonokockinfektion är ett fruktat tillstånd eftersom de gramnegativa kockerna kan penetrera intakt epitel, och i tio procent av fallen sprids infektionen från konjunktivan till kornean. Även vid konjunktivit hos spädbarn måste man tänka på gonokocker och klamydia, se sidan Ögonsjukdomar hos barn, Gonokockinfektion.
Utredning
Gonokockkonjunktivit bildar extremt mycket varigt och skummigt sekret. Odling med bomullspinne i speciellt näringsmedium ska alltid kompletteras med direktmikroskopi.
Behandling
Behandling bör ske enligt resistensmönstret i samråd med venereolog då det förekommer en hel del resistenta stammar. Smittan är anmälningspliktig.
Läs mer på sidan Gonorré i kapitlet Sexuellt överförbara sjukdomar.
Klåda är dominerande vid allergisk konjunktivit. Vanliga utlösande allergener är pollen, pälsdjur och krukväxter.
Utredning
Allergisk konjunktivit syns som papillära svullnader vid evertering av ögonlocken, i extrema fall i kullerstensmönster. Anamnesen är viktigare än allergitest.
Behandling
Om möjligt ska patienten undvika allergenet. Symtomlindrande behandling sker med ögondroppar, i första hand med natriumkromoglikat och i andra hand med antihistamin. Ögondroppar med glukokortikoid kan vara nödvändigt i mycket svåra fall som exempelvis vernaliskonjunktivit hos barn, men bör förbehållas ögonspecialist.
En möjlig differentialdiagnos vid rött öga är spontan blodutgjutning under konjunktivan (hyposfagma). Hyposfagma beror på att kärlen i konjunktivan är utsatta för stora rörelser och kan brista på grund av mekanisk påfrestning. Patienten kan dock bli skrämd av att tillståndet ser dramatiskt ut.
Utredning
Hyposfagma ger homogen ögonrodnad till skillnad från hyperemiska (blodfyllda) kärl vid inflammationer. Någon specifik utredning angående koagulationsrubbningar eller ökad blödningsrisk är inte nödvändig. Man ska utesluta traumatisk genes. Särskilt vid bilateralt hyposfagma kan strypningsvåld vara orsaken.
Behandling
Hematomet brukar resorberas spontant inom 1–2 veckor.
Information om produkter kan fås vid sökning på substans i tjänsten Sök läkemedelsfakta på Läkemedelsverkets webbplats.