Syn­förnimmelser

Glaskroppen är en geléaktig massa som fyller hela ögongloben. Efter 40 års ålder brukar degeneration uppträda, som yttrar sig i små rörliga partiklar, ”flygande myggor”, och spindelnätsliknande mönster som rör sig med blicken.

Från 50-årsåldern blir glaskroppen allt mer lättflytande, sjunker ihop och lossar så småningom från näthinnan. Detta är i sig ingen sjukdom utan en del av normalt åldrande. Glaskroppsavlossning ger symtomgivande rörliga partiklar i synfältet och kan också ge upphov till fotopsier (ljusblixtar). Synskärpan brukar inte vara påverkad. Dessa besvär kan bestå i flera månader men brukar avta efterhand.

Utredning

Ögonspecialist ska inom en vecka oftalmoskopera patienter med nytillkomna symtom på glaskroppsavlossning. I sällsynta fall utlöser dragningar av glaskroppsmembranet små bristningar i näthinnan (rupturer).

Behandling

Små näthinnerupturer förseglas med laserkoagulation för att förhindra näthinneavlossning.

När näthinnan rupturerar genom glaskroppstraktion kan eventuellt blödningar uppkomma, vilka patienten upplever som ”sotregn”, det vill säga massor av små nytillkomna prickar. Genom rupturen kan sedan glaskroppsvätska tränga in under retinan och framkalla en näthinneavlossning. Patienten kan då iaktta en mörk skugga motsvarande den avlossade delen av näthinnan. Skuggorna vid en glaskroppsavlossning är alltså små och rörliga, medan de vid en näthinneavlossning är kompakta och ogenomskinliga som en ridå eller uppstigande mur.

Utredning

Oftalmolog ska undersöka en misstänkt näthinneavlossning akut dagtid.

Behandling

Näthinneavlossning behandlas med operation. Näthinnan kan fästas i mer än 95 procent av fallen. Efter en operation är prognosen god för en tidigt upptäckt perifer näthinneavlossning med bevarad central synskärpa. Prognosen är dock betydligt sämre för avlossningar med centralt engagemang (avlossning av gula fläcken).

Besvärsbilden vid ögonmigränaura omfattar:

• ljusa sicksacklinjer eller blixtar (positiva skotom), som vandrar koncentriskt genom synfältet

• oförmåga att fokusera blicken

• varierande grad av upplevd synfältspåverkan.

Symtomen är nästan alltid dubbelsidiga (cerebral genes) men förläggs ofta av patienten till ögat på den sida där synfältet är påverkat. Äkta ensidiga symptom på grund av retinal vasospam förekommer men är ovanligt. Efterföljande huvudvärk kan förekomma men är inte obligatorisk. Durationen överstiger inte 30 minuter. Tillståndet är godartat och ofta utlöst av någon yttre triggerfaktor.

Utredning

Diagnosen ställs på anamnesen. De viktigaste differentialdiagnoserna amaurosis fugax (negativa skotom, ensidig blindhet) eller ljusblixtar vid glaskroppsavlossning (endast sekundlånga) går då att utesluta. Ögonbottenundersökning är normal. Skulle anfallsfrekvensen öka påtagligt bör man överväga neurologisk utredning för att utesluta intracerebral patologi.

Behandling

Vid attacker kan anfallskuperande behandling som vid migrän övervägas.

Dubbelseende delas upp i monokulärt och binokulärt. Monokulärt dubbelseende beror på brytningsfel och yttrar sig snarare som dubbelkonturer runt föremål än en verklig diplopi. Det förekommer även mångdubbelt seende vid komplicerade brytningsfel, till exempel vid keratoconus, dislokerad lins eller katarakt. Hänvisa till en optiker i första hand.

Nytillkommen binokulär diplopi orsakas av att båda ögonens bilder inte kan fusioneras till en stereobild. Detta beror på skelning, antingen dekompenserad latent skelning (fori), mekaniska orsaker (till exempel endokrin orbitopati, intraorbital expansivitet) eller ögonmuskelpares. Dubbelseendet vid binokulär diplopi försvinner vid ocklusion av var öga för sig.

Ögonens rörelseförmåga styrs av sex externa ögonmuskler per öga, vars funktion man kan undersöka genom motilitetstest i H‍-‍konfiguration (lateralt/medialt, uppåt/neråt), cover- samt konvergenstest. Vanligaste orsakerna till pareser är ischemi, stroke och inflammation (till exempel borrelios). Tänk även på myasteni.

Utredning

Det är viktigt att även undersöka funktionen av övriga hjärnnerver inklusive ögats rörlighet och pupillreaktion. En akut påkommen okulomotoriuspares (ögat står i abduktion, kan inte adduceras över medellinjen) med engagemang av pupillen (vidgad) bör man akut remittera till neurokirurg som misstänkt aneurysm i sinus cavernosus.

Utredningen kan efter behov behöva utvidgas med datortomografi/‌magnetisk resonanstomografi (DT/MR) av orbita och hjärna samt blodprov för tyreoideadysfunktion och/eller diabetes mellitus.

Behandling

Behandlingen inriktas mot den underliggande orsaken.