Ögonsjukdomar hos barn
Så länge barnet inte har ett eget språk är många undersökningsmetoder inte tillämpliga då de kräver aktivt samarbete (synskärpa, motilitet, synfält och så vidare). Andra metoder finns att tillgå för att undersöka barns syn.
Synskärpan
För att uppskatta synskärpan hos små barn kan man använda sig av barnets naturliga intresse för rörliga, ljusa objekt och ansikten (preferential looking). Från cirka åtta veckors ålder bör ett barn kunna etablera synkontakt. Om ett barn på ett påtagligt sätt reagerar olika vid övertäckning av ett öga jämfört med det andra, kan det tyda på ensidig synnedsättning.
Hornhinnan
Hornhinnan kan bli större än normalt vid kongenitalt glaukom. Ögongloben expanderar till följd av det förhöjda ögontrycket (buftalmus). Hornhinnan kan även bli disig på grund av ödem hos dessa patienter. Redan vid misstanke ska man remittera för bedömning hos ögonspecialist.
Pupillen och optiska medier
Det är inte ovanligt att pupillerna tidvis har olika diameter (anisokori), båda pupillerna bör dock uppvisa en likartad kontraktion vid växelvis belysning.
Pupillen kan vara ojämn vid iriskolobom (medfödd klyftbildning i iris) eller bakre synekier (sammanväxningar mellan iris och lins) vid irit.
Genom att betrakta den röda pupillreflexen i tillbakafallande ljus kan man undersöka de optiska medierna i ögat. Undersökningen innebär att man belyser ögat med ljus (ficklampa, kamera med blixt) från samma håll som man betraktar ögat.
Grumlingar i de optiska medierna (kornea, lins, glaskropp) ger mörkare partier i den röda reflexen. I så fall krävs snabb specialistbedömning eftersom det finns risk för utveckling av amblyopi. Hos mörkpigmenterade individer är även reflexen betydligt mörkare, vilket gör den svår att bedöma ibland. En vit pupillreflex kan tyda på neoplasier (retinoblastom).
Tillfällig skelning under barnets första levnadsveckor är inte ovanligt och kan bero på fysiologiska problem, men bör inte finnas konstant eller efter tre månaders ålder. Ensidig skelning medför risk för ofullständig synutveckling (amblyopi).
Om skelning föreligger är ett enkelt test att observera ljusreflexen från en undersökningslampa/ficklampa som i normalfall speglar sig på hornhinnan med förväntad symmetrisk avstånd från hornhinneranden (Hirschbergs test). Remittera till ögonspecialist/ortoptist vid misstanke om manifest skelning.
Behandling
Behandlingen består av korrektion av eventuella refraktionsfel med glasögon och ocklusion av det icke-skelande ögat enligt ett individuellt schema. Målet är att båda ögonen ska användas likvärdigt. Operation kan sedan bli aktuell vid kvarvarande skelning före skolåldern. Efter cirka 8 års ålder är synutvecklingen i stort sett avslutad. Behandling av amblyopi efter denna ålder har mycket liten utsikt till framgång.
Tårflöde (epifora) och kronisk varig sekretion med blekt öga sedan födseln beror på kongenital tårvägsstenos. Majoriteten öppnar sig spontant under första levnadsåret. Uteslut andra orsaker till tårflöde som trikiasis genom felväxande cilier eller medfött inåtvänt ögonlock (entropion).
Behandling
Man kan försöka påskynda öppning av medfödd stenos genom daglig massage med fingrarna över tårsäcken intill näsroten. Skulle problemet kvarstå i mer än ett år rekommenderas remiss till specialist för sondering och spolning under narkos.
En blefaritbild hos barn som börjar i mediala ögonvrån kombinerad med feber, värk och påverkat allmäntillstånd ska leda misstanken till diagnosen etmoidit (akut bakteriell sinuit). Etmoidalcellerna är de första bihålor som utvecklas hos barn. På grund av de täta anatomiska förhållandena och tunna benväggarna mot både orbitan och hjärna finns risk för allvarliga komplikationer (meningit, orbital cellulit) om infektionen skulle sprida sig.
Utredning
Diagnosen ställs kliniskt där kombinationen blefarit hos barn med allmänpåverkan är patognomonisk. Datortomografi (DT) av orbita med coronara snitt ska göras akut vid ögonpåverkan.
Behandling
ÖNH-läkare ska vara huvudansvarig för patienten och samarbeta med ögonjour och barnjour. Det är nödvändigt med sjukhusvård och intravenös antibiotikabehandling. Obehandlad har sjukdomen risk för livshotande spridning av infektion till centrala nervsystemet.
Klamydia är en anmälningspliktig infektionssjukdom som omfattas av smittskyddslagen. Om modern har klamydia smittas det nyfödda barnet under förlossningen. Inkubationstiden är minst 5 dagar. En konjunktivit hos det nyfödda barnet med en kortare insjukningstid än 5 dagar kan i princip inte vara klamydiautlöst. Man brukar se purulent sekret och ibland membranbildningar på konjunktivan.
Då även andra organ (lungor, öron) kan vara engagerade rekommenderas systemisk behandling trots att konjunktiviten svarar bra på lokala antibiotika. Behandlingen ges i form av peroralt erytromycin och smittspårning ska ske.
Om modern har gonorré kan det nyfödda barnet bli smittat under förlossningen. Även om det skett en viss ökning de senaste åren är gonorré fortfarande en sällsynt sjukdom sett till hela befolkningen i Sverige. Därför ges inte längre någon generell profylax i form av silvernitrat (Credés profylax). Infektionen börjar tidigt, ofta redan ett dygn efter förlossningen, och kännetecknas av konjunktivit och keratit med intensiv varig sekretion. En obehandlad infektion riskerar att leda till blindhet.
Utför odling av konjunktivalsekret med resistensbestämning, och om man misstänker generaliserad infektion ska man resistensbestämma även likvor, blod och ledvätska, beroende på den kliniska bilden. Smittspårning och anmälan till smittskyddsenhet ska ske. Barn behandlas med cefalosporin (ceftriaxon) intravenöst. Dessutom spolas ögat med koksaltlösning tills sekretet är klart.