Ögonlock

Blefarit innebär en inflammation av ögonlockens kanter och är oftast bilateral. Allergier, infektioner (vanligast stafylokocker) eller dermatiter som seborroiskt eksem/‌mjälleksem eller rosacea kan orsaka blefarit.

Kronisk blefarit har multifaktoriell genes och beror bland annat på ändrad tårsammansättning och åldersbetingade förändringar i ögonlocksvävnaden Blefarit är vanligt vid stigande ålder men förekommer också hos barn och kan då orsaka skada på hornhinnan. Barn med blefarit ska remitteras till ögonläkare.

Utredning

Blefarit är en klinisk diagnos med rodnad, svullnad och eventuellt krustor vid ögonlockskanten. I samband med undersökningen ska man ta hänsyn till:

• klåda (allergi)

• sekretion

• eventuell ögonlocksfelställning som en- och ektropion (in- eller utåtvänt ögonlock)

• förekomst av dermatit (rosacea, seborré).

Om blefariten är kronisk kan man komplettera undersökningen med test för torra ögon. Ensidig allergisk blefarit är möjlig, om allergenet enbart har kommit i kontakt med det ena ögat.

Övrig ensidig och terapiresistent blefarit remitteras till ögonläkare för differentialdiagnostik med tanke på att vissa neoplasier kan maskeras genom rodnad och svullnad.

Behandling

Behandlingen av infektiös blefarit 

 kan i lindrigare fall bestå av rengöring med varma kompresser och massage.

Ögonsalva med vaselin (vitamin A-berikad ögonsalva, morgon och kväll) är värdefullt om keratinisering av patientens ögonlockskanter föreligger. Alternativt kan man applicera antiseptisk salva med bibrokatol på ögonlockskanten.

Medelsvår blefarit behandlas med ögonsalva med antibiotikum (fusidinsyra, kloramfenikol), ibland med tillägg av en glukokortikoid, till exempel hydrokortison i kombination med oxitetracyklin och polymyxin B.

Om blefariten är svår eller terapiresistent kan man ge systemisk behandling. Observera att doxycyklin är fototoxiskt. Alternativet är tetracyklin, där risken för fototoxicitet verkar vara låg.

Ögonsalva med 0,5 % hydrokortison är lämplig för dermatologisk behandling av eksem. Observera att koncentrationen i många vanligt förekommande hydrokortisonsalvor oftast är högre än 0,5 %.

Om seborroiskt eksem föreligger ger behandling av hårbotten med schampo innehållande ketokonazol mycket god bieffekt på blefariten.

Se avsnitt allergisk konjunktivit för information om handläggning av allergiskt betingad blefarit, som utmärker sig med klåda som dominerande symtom.

Vaglar debuterar i regel som en lokaliserad inflammation i ögonlockets talgkörtlar. Svullnaden blockerar sedan körtelns öppning vid ögonlockskanten så att talg och var bildar ett granulom. Eftersom det finns ett trettiotal körtlar per ögonlock är multipla eller recidiverande vaglar vanliga.

Utredning

Klinisk diagnos är lokaliserad rodnad och svullnad av ögonlocket i inflammationsskedet som sedan övergår till en icke-inflammerad knöl i ögonlocket. Om man everterar ögonlocket kan man se uppdrivning och eventuell rodnad på ögonlockets insida. Vaglar kan rupturera spontant genom huden eller konjunktivan och leda till slemhinnepolyper.

Behandling

Vaglar läker vanligen utan behandling. Det är oklart om lokala antibiotika gör säkerställd nytta. I vanliga fall är rekommendationen god ögonlockshygien och varma kompresser. En mycket stor vagel kan läka snabbare om man använder kombinationsbehandling med antibiotikum och glukokortikoid under 1‍–‍2 veckor, exempelvis hydrokortison i kombination med oxitetracyklin och polymyxin B. Patienten applicerar salvan i ögat och överskottet kan användas för att stryka i ett tunt lager på vagelns utsida.

En operation kan undantagsvis bli aktuell om läkning uteblir efter ett halvår och det finns kvarvarande besvär så som att vageln är kosmetiskt störande eller att astigmatism induceras av tryck mot ögat.

Hos barn ska en blefaritbild som börjar i mediala ögonvrån kombinerad med feber, värk och påverkat allmäntillstånd leda misstanken till diagnosen etmoidit (akut bakteriell sinuit). Läs mer under Orbital cellulit vid etmoidit i avsnittet Ögonsjukdomar hos barn.