Uveit (irit, iridocyklit)

Genesen kan vara infektiös eller immunologisk (se faktaruta 4), men hos mer än hälften av alla patienter kan orsaken inte fastställas (idiopatisk) 

.

Utredning

Symtomen vid irit/iridocyklit är:

• ett smärtsamt rött öga

• rodnad ofta betonad närmast hornhinnans limbus (ciliär injektion)

• dimsyn

• uttalad fotofobi (ljuskänslighet)

• retningsbetingad mios (liten pupill).

Eftersom tillståndet i regel är ensidigt, är den relativa miosen jämfört med det friska ögat oftast diagnostiskt vägledande. Andra fynd, som ljusväg och inflammationsceller i ögats främre kammare, pupillsynekier (sammanväxningar) och kornealprecipitat, kräver ögonmikroskop.

Koroiditer kan man endast diagnostisera genom oftalmoskopi. Symtomen kan variera mycket beroende på vilken del av näthinnan som är drabbad (centralt/‌perifert) och hur omfattande inflammationen är. Oftast är det en synnedsättning i samband med en för övrigt tyst inflammation som leder patienten till läkaren.

Ögonspecialist bör handlägga samtliga uveiter. En okomplicerad främre uveit hos en för övrigt frisk patient behöver inte utredas. Man bör utreda orsaken för recidiverande, dubbelsidig eller bakre uveit, samt vid avvikande förlopp, eller debut hos barn, unga, eller äldre. Eftersom antalet möjliga orsaker är stort och det lokala fyndet kan ge värdefulla ledtrådar, bör en ögonspecialist individualisera utredningen.

Behandling

Behandlingen består av lokala steroiddroppar, eventuellt i kombination med pupillförstorande droppar, för att förhindra pupillsynekier. Eventuellt bakomliggande systemsjukdom ska också behandlas.