Läkemedelsbiverkningar
Ett flertal läkemedel kan ge läkemedelsbiverkningar med påverkan på ögonen.
Läkemedel
Alendronsyra och andra bifosfonater
Alendronsyra och andra bifosfonater kan ge ögoninflammation (uveit, sklerit/episklerit).
Amiodaron
Amiodaron kan ge dosrelaterade inlagringar i kornea, fotofobi (ljuskänslighet), halos, dimsyn och ichemisk optikusneuropati.
Antikolinerga läkemedel
Antikolinerga läkemedel inklusive tri- och tetracykliska antidepressiva med antikolinerg verkan kan ge minskat tårflöde och mydriasis (stor pupill). Mydriasis kan utlösa akut glaukom hos predisponerade patienter med trång kammarvinkel-anatomi.
Betablockerare
Betablockerare reducerar tårflödet och kan därmed utlösa eller förvärra conjunctivitis sicca (kroniskt torra ögon).
Digoxin
Digoxin kan ge synrubbningar i form av stört färgseende (gulgrönt-seende) och dimsyn.
Etambutol
Etambutol är ett tuberkulosläkemedel med potentiella biverkningar som optikusneuropati och färgsinnesdefekter. Före behandlingsstart bör man göra en ögonundersökning. Undersökningen bör sedan upprepas minst 1 gång i månaden. Förändring i synskärpan kan vara uni- eller bilateral och därför måste ögonen testas var för sig.
Produktresumén anger att ”etambutol ska användas med försiktighet till patienter med synfel. Ögonundersökningar inkluderande synskärpa, färgseende och synfält rekommenderas före behandlingens början och regelbundet under behandlingen, speciellt om höga doser används”. Man bör avbryta behandlingen med etambutol vid säkerställd försämring av synskärpan.
Karbamazepin
Karbamazepin är ett antiepileptikum som ofta ger ackommodationsstörningar och diplopi.
Prednisolon
Långtidsanvändning (>1 år) med prednisolon ökar risken för katarakt och glaukom.
Vigabatrin
Vigabatrin är ett antiepileptikum som hos cirka en tredjedel av patienterna ger perifera koncentriska synfältsdefekter med bevarat centralt synfält och bevarad synskärpa. Defekterna upptäcks därför sällan av patienterna själva, utan det krävs regelbunden statisk perimetri var 6:e månad under pågående behandling.
Uppkomna synfältsdefekter är irreversibla även efter utsättandet. Vigabatrin används företrädesvis vid infantil spasm. Risk för biverkan får vägas mot sjukdomens allvarlighetsgrad.
Klorokinfosfat/hydroxiklorokin
Irreversibla skador i gula fläcken och centala/paracentrala synfältsskador kan uppkomma vid denna medicinering. Toxiciteten beror på dygnsdosen. Dygnsdosen av hydroxiklorokin rekommenderas ligga ≤5,0 mg/kg och för klorokinfosfat ≤2,3 mg/kg kroppsvikt. Risken för retinala skador ökar vid högre doser, långtidsbehandling och vid nedsatt njurfunktion samt vid förekomst av makulopati av annan genes. Uppkomna skador är inte reversibla.
Rekommendationen är att man screenar patienten inom ett år från behandlingsstart. Hos ögonfriska patienter under 40 års ålder år är sannolikheten för avvikelser låg och utgångsstatus är inte obligatorisk.
Om känd makulopati föreligger ska man dock undersöka patienten direkt vid terapistart. Utgångsstatus ska omfatta visusprövning samt ögonbottenundersökning med fotografi eller oftalmoskopi. Om man misstänker skada behövs perimetri av det centala (10°) synfältet samt tomografi av makularegionen med hjälp av optical coherence tomography (OCT).
Efter fem års behandling ska man årligen screena för makulopati. Tidigare screeningsstart kan bli aktuell vid höga klorokindoser. Undersökningen ska omfatta visus, makula-OCT samt 10-2 datorperimetri. Behandlande reumatolog ska bevaka remiss för detta.
Dessa rekommendationer bygger på konsensus mellan Sveriges Ögonläkarförening och Svensk Reumatologisk Förening, senast uppdaterad 2022.