Venös tromboembolism hos barn
Venös tromboembolism (VTE) hos barn före tonåren är ett mycket ovanligt tillstånd. Diagnostik och behandling sköts av barnläkare på sjukhus.
Incidensen av venös tromboembolism är < 1 per 100 000 barn och år
(42) (43). Högst risk ses hos barn < 1 års ålder och hos barn i tonåren. Till skillnad från hos vuxna kan man i de flesta fall påvisa en utlösande orsak hos barn. I många fall är trombosen associerad till en central venkateter (CVK) eller liknande.
Trombos i de övre extremiteterna ses nästan lika ofta som i de nedre extremiteterna. Diagnostik och behandling sköts av barnläkare på sjukhus. För diagnostik av venös tromboembolism är ultraljud och datortomografisk lungangiografi (DTLA) att anse som förstahandsmetoder.
Trombolytisk behandling
Trombolytisk terapi kan ges vid sådan lungembolism som är massiv eller inte svarar på heparin samt vid utbredd djup ventrombos. Behandlingen är dock förenad med ökad blödningsrisk. Om trombolytisk behandling till barn övervägs bör detta ske i samråd med barnläkare som har erfarenhet av denna typ av behandling.
Sekundärprofylax
Sekundärprofylax kan ges med fortsatt lågmolekylära hepariner (LMH) eller övergång till warfarin, men på senare tid har både rivaroxaban och dabigatran fått indikation för behandling av VTE hos barn
(44) (45). För dosering se respektive produktresumé.
Antikoagulationsbehandling av barn bör skötas av barnläkare med erfarenhet inom området. Vid tillfälligt utlösande trombosorsak som elimineras och med normalisering av status, ges behandlingsdos i 3 månader.
Efter oprovocerad tromboembolism förlängs behandlingen till 6–12 månader och om denna recidiverar ges behandling tills vidare med årlig omprövning.
Hepariner
För de lågmolekylära hepariner som är registrerade i Sverige finns pediatrisk indikation enbart godkänd för Dalteparin. Enligt ACCP guidelines (American College of Chest Physicians) finns rekommendationer även för exoxaparin och tinzaparin att använda för pediatriska patienter
(42). Se terapirekommendation 3.
Lågmolekylära hepariner
Doseringa
- Enoxaparin: 1,0–1,5 mg/kg kroppsvikt 2 gånger/dag (42) .
- Dalteparin: 100–150 IE/kg kroppsvikt 2 gång/dag. Från 8 års ålder ges vuxen dosering, se produktresumé.
- Tinzaparin: 175–275 IE/kg kroppsvikt 1 gång/dag (42) .
Önskad plasmanivå
- 0,5–1,0 anti-Xa-enheter i prov taget 4–6 timmar efter subkutan injektion.
Ofraktionerat heparin
Doseringa
- Bolusdos: Högst 75–100 IE/kg kroppsvikt
- Infusion: 20–28 IE/kg kroppsvikt/timme
Önskad plasmanivå
- 0,35–0,70 anti-Xa-enheter/ml (eller APTT motsvarande detta).
a. Högst dos ges neonatalt och dosen reduceras successivt från 2 månaders ålder. Gäller alla hepariner.