Graviditet och trombos
Venös tromboembolism (VTE) är relativt ovanligt men allvarligt tillstånd under eller efter graviditet. Vid ökad risk kan profylaktisk behandling ges. Vid konstaterad VTE ska behandlingen inledas på sjukhus.
Incidensen av tromboembolism är ungefär 1 på 1 000 graviditeter, det vill säga ungefär 10 gånger högre jämfört med icke-gravida kvinnor
(41).
Riskfaktorer för VTE under och efter graviditet är följande:
- body mass index (BMI) > 28 kg/m2
- tidigare venös tromboembolism
- varicer, trombofili
- akut kejsarsnitt
- preeklampsi
- rökning.
Profylax
Kompressionsstrumpor rekommenderas profylaktiskt vid ökad risk. Farmakologisk profylax ges med lågmolekylära hepariner (LMH), men dosen beror på graden av trombosrisk och kan behöva justeras under en graviditet. Denna behandling bör skötas via specialistmottagning.
Undersökningar
Vid misstänkt djup ventrombos (DVT) drivs diagnostiken i första hand med ultraljud. För bäckentrombos helst med magnetkamera.
Lungemboli diagnostiseras med lungscintigrafi, datortomografi eller bilateralt ultraljud av benens vener.
D-dimertest och användning av till exempel risk scores är inte validerade att använda på gravida, men valideringsstudier pågår. Ultraljud görs därför på vidare indikation för gravida än för andra vid klinisk misstanke om trombos.
Vid helbenssvullnad borde isolerat bäckenvenstrombos misstänkas och om ultraljud inte kan utesluta det borde vidare utredning göras med magnetisk resonanstomografi (MR). Nio utav tio DVT hos gravida är i vänster ben.
Läkemedelsbehandling
Behandling av VTE bör inledas på sjukhus. Som rutinbehandling används LMH och i särskilda undantagsfall ofraktionerat heparin. Warfarin och NOAK är kontraindicerade vid graviditet. För sekundärprofylax är LMH att föredra.
Efter förlossningen är warfarin ett alternativ till LMH, då passagen till modersmjölken är försumbar. Non vitamin-K Orala AntiKoagulantia (NOAK) rekommenderas för närvarande inte till gravida eller ammande kvinnor.