Provtagning

Mikrobiologisk diagnostik bör alltid övervägas vid:

• diarré efter utlandsvistelse
• riskyrken (livsmedelshantering, sjukvårdsarbete)
• antibiotika-associerad diarré som inte upphör spontant
• akut enterokolit med blodiga diarréer och/eller hög feber
• påverkat allmäntillstånd
• kraftigt nedsatt immunförsvar
• långvarigt eller återkommande diarrétillstånd
• anhopning av fall med diarréer och/eller kräkningar
• misstanke om vårdrelaterad smitta.

För att underlätta laboratoriets bedömning av provet bör viktiga anamnestiska uppgifter anges på remissen, till exempel om aktuell utlandsvistelse (serotypning av Salmonella utförs rutinmässigt endast vid inhemsk smitta) eller om diarrén är blodig.

Bakteriologisk provtagning

Vid akut diarré är analys med polymeraskedjereaktion (PCR) på avföringsprov rutinprovet. Analysen omfattar som regel:

• Salmonella
• Shigella/‌Enteroinvasiva E. coli (EIEC)
• Campylobacter
• Yersinia enterocolitica
• ETEC
• EHEC
• EPEC. 

Om man önskar annan bakteriediagnostik krävs ofta specifik frågeställning på remissen. EHEC bör alltid ingå i analysen vid provtagning av patienter med blodig diarré. PCR har högre känslighet än odling, och man kan få resultat redan efter något dygn. Initialt fynd med PCR kan på grund av hög känslighet inte alltid bekräftas med odling men fyndet handläggs på samma sätt i kliniken.

Vid positivt fynd med PCR görs odling för utvalda patogener för eventuell resistensbestämning av framodlad bakterie, vilket också möjliggör vidare typning med serologiska eller molekylärbiologiska metoder.

Om patienten behandlats med antibiotika inom åtta veckor före sjukdomsdebuten tar man vanligen avföringsprov för provtagning avseende C. difficile. Om patienten insjuknar under sjukhusvistelse kan det vara aktuellt att ta prov för C. difficile även om man inte har behandlat med antibiotika dessförinnan. Påvisning med PCR av toxingener i feces har mycket hög känslighet men särskiljer inte asymtomatiskt bärarskap, vilket är relativt vanligt förekommande. Ett positivt resultat måste därför alltid värderas i relation till aktuella sjukdomssymtom och anamnes, det vill säga det måste förutom ett positivt prov finnas tydlig klinisk misstanke om Clostridioides difficile-infektion (CDI) 

(1) (3) (16) (17) (18) (20) (21) (22)

. En diagnostisk algoritm med kombination av flera tester finns tillgänglig i Svenska Infektionsläkarföreningens vårdprogram om CDI 

(20)

 .

Parasitologisk provtagning

I utvalda fall utför man parasitologisk provtagning vid diarré efter utlandsvistelse eller vid subakuta/‌långdragna diarréer, även inhemska. Man kan öven överväga provtagning på individer som insjuknat i ett befarat utbrott av tarminfektion. I första hand används PCR på avföringsprov för att påvisa:

• Giardia
• Cryptosporidium
• Entamöba histolytica 

Två avföringsprov för analys av ”cystor och maskägg” med direktmikroskopi kan användas för att diagnostisera andra protozoer samt maskägg och larver 

(1) (10) (11)

.

Virologisk provtagning

Virusdiagnostik vid misstänkt tarminfektion utförs framför allt vid anhopning av fall, till exempel inom vården och i förskolan eller vid livsmedelsassocierade utbrott 

(23)

. Om ett utbrott av tarminfektion misstänks bör regionens smittskyddsenhet kontaktas för råd om provtagning. De flesta tarmvirus diagnostiseras med PCR.

Serologi

Serologi kan utföras vid frågeställningen reaktiv artrit, till exempel Salmonella, Yersinia, Campylobacter, och amöbaserologi vid extraintestinal amöbainfektion, till exempel leverabscess. Vid fall av akut, infektiös diarré har serologi dock ett mycket begränsat värde.

Övrig provtagning

Om patienten inte har tecken till dehydrering eller lider av annan underliggande sjukdom är blodprovstagning för vätskebalansprover (natrium, kalium, Hb, B‍-‍glukos, S‍-‍kreatinin, albumin och syra‍-‍bas‍-‍status) sällan indicerad vid akut diarré.

Vid långvariga besvär och vid misstanke om inflammatorisk tarmsjuk­dom (IBD) bör gastroenterolog tillfrågas.