Diagnostik
Diagnostiken vid tarminfektioner baseras på epidemiologisk och klinisk information samt på mikrobiologisk analys av avföringen.
Riktlinjer
Diagnostiken baseras på epidemiologisk och klinisk information samt på mikrobiologisk analys av avföringen, se Riktlinjer för handläggning av patienter med tarminfektion - Faktaruta 3, och Viktig klinisk och epidemiologisk information – Faktaruta 4.
-
Dehydrering (allmäntillstånd, pulsfrekvens, blodtryck, kapillär återfyllnad, urinproduktion, ökad törst, torra slemhinnor, hudturgor, bukstatus).
-
Sjukdomsduration, tidigare sjukdomar, läkemedelsbehandling.
-
Sekretorisk diarré (frekvent, vattentunn diarré utan blod) eller inflammatorisk diarré (feber, blodig diarré, tenesmer).
-
Överväg slutenvård: kraftig dehydrering, påverkat allmäntillstånd, kraftigt nedsatt immunförsvar.
-
Råd om vätskebehandling så tillräckliga volymer tillgodoses.
-
Överväg loperamid till vuxna utan allmänpåverkan, hög feber, blodig diarré eller misstanke om C. difficile-infektion.
-
Överväg ondansetron till barn med kräkningar för att underlätta oral rehydrering
(15).
-
Epidemiologiska ledtrådar: livsmedel, resa, antibiotika, förskola/vårdenhet/institution, restaurangbesök, djur, bad, flera sjuka, riskyrke (livsmedelshantering, vårdarbete).
-
Kliniska ledtrådar: frekvent vattnig diarré, blodig diarré, tenesmer, feber, buksmärtor, kräkningar, viktnedgång.
Gör alltid prov för mikrobiologisk diagnostik vid något av följande:
- svår, blodig eller långdragen diarré
- riskyrke
- ansamling av fall.
-
Samhällsförvärvad diarré/turistdiarré
-
Avföringsprov för PCR, bakteriella tarmpatogener
-
Om utbrott/kräkningar: även calicivirus
-
Om blodig diarré: alltid EHEC
-
Om antibiotikabehandling: även C. difficile
-
Om småbarn: även rotavirus, calicivirus
-
Om turistdiarré: överväg även protozoer
-
-
Vårdrelaterad diarré
-
C. difficile
-
Om utbrott/kräkningar:
-
även avföringsprov för PCR, bakteriella tarmpatogener
-
även calicivirus, om barn rotavirus
-
-
-
Långvarig diarré (mer än 14 dygn)
-
Avföringsprov för PCR, bakteriella tarmpatogener
-
Överväg även protozoer
-
Överväg inflammatorisk tarmsjukdom
-
-
Eventuell övrig provtagning:
-
CRP
-
Blodstatus
-
Elektrolytstatus
-
S-kreatinin
-
B-glukos
-
Antibiotikabehandling har i de flesta fall ingen eller endast marginell effekt men kan övervägas vid vissa specifika tillstånd.
Se Behandling av bakteriella tarminfektioner – Faktaruta 5, och Behandling av intenstinala protozoer – Faktaruta 6.
- Ge både muntlig och skriftlig smittskyddsinformation i enlighet med smittskyddsbladen.
- Smittspåra.
- Rapportera vid behov till smittskyddsläkare och/eller vårdhygien.
Vid misstänkt infektion är det viktigt att utreda epidemiologisk och klinisk information.
Epidemiologisk information
-
Resor
-
Restaurangbesök
-
Hantering/intag av misstänkta livsmedel eller orent vatten
-
Bassängbad
-
Djurkontakter
-
Andra sjuka i omgivningen
-
Antibiotikabehandling
-
Vårdrelaterat insjuknande
-
Vistelse på förskola/vårdenhet/institution.
Klinisk information
-
Tidigare sjukdomar
-
Pågående läkemedelsbehandling
-
När och hur tarmbesvären började
-
Avföringens frekvens, volym, konsistens, förekomst av blod eller slem
-
Kräkningar, feber, buksmärtor
-
Urinmängd, ökad törst, muntorrhet
-
Viktminskning
-
Vätskeintag.
-
Tecken på intorkning (nedsatt turgor, torra slemhinnor, förlängd kapillär återfyllnad)
-
Puls, blodtryck, kapillär återfyllnad, bukstatus.
Vid mötet med patienten bör man alltid fråga sig:
- Var, när och hur kan personen ha smittats?
- Vilka symtom har patienten?
- Hur stora har vätskeförlusterna varit?
- Vilken provtagning bör utföras?
- Vilka åtgärder bör vidtas för att söka smittkällan och hindra vidare smittspridning?
Det är också viktigt att notera eventuellt riskyrke avseende smittspridning, såsom yrkesmässig beredning eller hantering av oförpackade livsmedel, yrkesmässig vård av spädbarn eller av patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar
(1) (16) (17) (18).