Vätske­behandling

Patientens vätskebehov skattas utifrån tidigare vätskeförluster och dehydreringsgrad, se Bedömning av dehydrering. Det totala vätske­behovet under första dygnet beräknas genom att summera:

• Dygnsbehovet (underhållsbehovet), som hos en vuxen person motsvarar cirka 30 ml/kg kroppsvikt och hos barn varierar med kroppsvikten, se Barnets underhållsbehov av vätska – Tabell 1.
• Uppskattade tidigare förluster/‌vätskedeficit (graden av dehydrering).
• Pågående förluster, beräknat utifrån en uppskattning av de första åtta timmarnas förluster (diarré, kräkning, urin, perspiration). Förlusten ökar med cirka tre ml/kg/grad feber/dygn.

Under de första 12 timmarna ges större delen av beräknat vätskedeficit, halva dygnsbehovet samt kompensation av pågående förluster under de första 12 timmarna.

Underhålls­behov

Ett vanligt sätt att rehydrera barn är att ge vätska motsvarande 5 % av kroppsvikten (12,5 ml/kg/timme) de första fyra timmarna, därefter basalt vätskebehov plus beräknat vätskedeficit minus den redan givna vätskan på cirka 24 timmar 

. Flickor behöver sällan mer än 2 000 ml/dygn och pojkar sällan mer än 2 500 ml/dygn som underhållsbehandling.

Rehydrering

Rehydrering sker företrädesvis peroralt med exempelvis vätskeersättning som finns att köpa på apotek. Till vuxna kan en hemmagjord vätskeersättning beredas genom att blanda:

• 1 liter vatten
• ½ tesked salt
• 2 matskedar socker
• lite apelsinjuice för smaksättning.

Som tillägg ges:

• te
• vatten
• flytande kost, i form av till exempel buljong eller blåbärs- eller morotsoppa.

När aptiten återkommer och diarréerna börjar avta kan patienten, förutom vätsketillförsel enligt ovan, börja äta normalkost. Vid lindriga symtom är valet av dryck mindre viktigt. Viktigast är att patienten dricker.

Vätske­ersättning till barn

Flera mycket allvarliga incidenter har skett vid felaktigt blandad vätskeersättning till små barn. Särskilt svår kan följden bli för de allra minsta varför små barn aldrig ska ges hemmagjord vätskeersättning.

Ammande barn ska fortsätta att amma eller ges bröstmjölksersättning och vid behov få eventuellt tillägg av vätskeersättning.

Läkemedel mot illamående

Vid kraftiga kräkningar och illamående hos barn kan en peroral engångsdos av ondansetron förbättra chanserna till peroral rehydrering. Om det på barn inte fungerar att ge peroral tillförsel via spruta, sked eller flaska sätts nasogastrisk sond där samma vätska ges.

Parenteral rehydrering

Om patienten är kraftigt dehydrerad eller inte kan dricka på grund av kräkningar ges vätska och salter parenteralt. Lämpliga infusionslösningar vid parenteral dehydrering är Ringer‍-‍Acetat eller en buffrad glukoslösning med tillsats av elektrolyter.

Det är i dessa fall viktigt att:

• mäta vätsketillförseln
• skatta vätskeförlusterna (urin, avföring, kräkningar och perspiration)
• kontrollera vätskebalansstatus.

Den initiala rehydreringen bör helst gå ganska snabbt, 3‍–‍6 timmar beroende på ålder.

Ge ej vätskor med lägre natriuminnehåll till barn på grund av risken för hyponatremi. Rekommenderade vätskor är balanserade kristalloider såsom Ringer‍-‍Acetat eller Plasmalyte.

Hyperton dehydrering hos små barn är ett tillstånd med hypernatremi som ses vid stora vätskeförluster, vanligen i samband med rotavirusinfektioner. Vid hyperton dehydrering finns risk för kramper och hjärnödem om inte försiktig parenteral rehydrering under noggrann övervakning sker.