Utsättning av antidepressiva medel
När antidepressiva läkemedel sätts ut kan patienter uppleva så kallade utsättningssymtom, som kan vara besvärande. Det är viktigt att skilja dessa symtom från återinsjuknande. För att minska risken för utsättningssymtom kan utsättning av antidepressiva läkemedel behöva ske gradvis.
När man avslutar en antidepressiv läkemedelsbehandling ses så kallade utsättningssymtom relativt ofta, men uppgifterna om förekomst är varierande. Utsättningssymtom av betydande svårighetsgrad ses dock endast hos en mindre del.
Det är viktigt att skilja utsättningssymtom från symtom på återinsjuknande, vilka i viss mån överlappar varandra. Då utsättningssymtom förekommer brukar de dock tillstöta i nära anslutning till utsättning eller nedtrappning, medan symtom på återinsjuknande uppstår mer smygande. Utsättningssymtomen kan också innefatta symtom som vanligtvis inte ses vid återinsjuknande, såsom:
- illamående
- yrsel
- sensoriska avvikelser
- influensaliknande upplevelser.
Att utsättningssymtom kan förekomma betyder inte att de i Sverige godkända förstahandsläkemedlen mot depression är beroendeframkallande. Vid användning av dessa läkemedel förekommer inte utmärkande tecken på beroendeutveckling såsom rus, sug, dosökning, toleransutveckling och sociala problem.
För att minska risken för utsättningssymtom bör man stegvis sätta ut antidepressiva läkemedel, men det vetenskapliga underlaget för att förorda ett visst tillvägagångssätt är otillräckligt. En långsam utsättning kan tolereras bättre än en snabb, om substansen inte har en lång halveringstid. Vid utsättning kan det vara viktigt att ta individuella hänsyn till den enskilde patienten och erbjuda en flexibel utsättningstakt.