Behandling av depression hos vuxna

Depressionens svårighetsgrad är avgörande för valet av behandling. Om läkemedelsbehandling är indicerad kan den ofta kombineras med icke-farmakologiska insatser som psykoedukation, råd om egenvård och fysisk aktivitet.

Lindrig depression

Vid lindrig depression hos vuxna bör man inledningsvis erbjuda psykoedukation och råd om egenvård. Man kan även rekommendera fysisk aktivitet. Effekten av insatserna följs sedan upp inom några veckor. Om ingen förbättring ses vid uppföljningen bör man överväga antingen specifik psykologisk behandling eller antidepressiv läkemedelsbehandling, se avsnittet om behandling av medelsvår depression hos vuxna.

Medelsvår depression

Vid medelsvår depression hos vuxna erbjuds psykoedukation och råd om egenvård och fysisk aktivitet. Därutöver erbjuds också redan från början specifik psykologisk behandling eller antidepressiv läkemedelsbehandling.

Om den medelsvåra depressionen behandlas med läkemedel bör man i första hand välja selektiva serotonin­återupptags­hämmare (SSRI). Utifrån depressionens karaktär kan även andra antidepressiva läkemedel vara aktuella, till exempel kan man överväga ett sederande antidepressivum (såsom mirtazapin) om det finns sömnsvårigheter.

Efter tre till fyra veckor bör man följa upp effekt och biverkningar av läkemedelsbehandlingen och ta ställning till dosjustering eller ändrad behandlingsstrategi. För mer information, se avsnittet om allmänna principer för antidepressiv läkemedelsbehandling.

Svår depression

Handläggning av svår depression torde framför allt handläggas inom den psykiatriska specialistvården, men uppföljning inom primärvården kan bli aktuell efter förbättring eller då möjliga behandlingsalternativ är utprovade 

(4)

.

Elektrokonvulsiv terapi kan ofta bli aktuellt, men effekten är kortvarig varför uppföljande läkemedelsbehandling vanligen är nödvändig.

Vid läkemedelsbehandling av svår depression hos vuxna rekommenderas serotonin- och noradrenalin­återupptags­hämmare eller tricykliska antidepressiva.

Svår­behandlad depression

Som nämnts kan man definiera svårbehandlad depression som en depression som inte svarar på två väl genomförda behandlingsförsök med antidepressiva läkemedel.

Ompröva diagnosen

Ett första steg i handläggningen av en svårbehandlad depression kan vara att ompröva diagnosen. Kan de depressiva symtomen till exempel bättre förklaras av ett annat psykiatriskt eller somatiskt tillstånd?

Psykologisk behandling

Ifall diagnosen är korrekt bör psykologisk behandling prövas vid svårbehandlad depression, om det inte redan är gjort.

Mäta plasmakocentrationen av läkemedel

Vid svårbehandlad depression kan man också överväga att mäta plasmakoncentrationen av det antidepressiva läkemedel som patienten använder. Det vetenskapliga underlaget för sambandet mellan koncentration och effekt är dock ofta bristfälligt. Vid bestämning av plasmakoncentration mäter man som regel den koncentration som föreligger strax före dosintag, så kallat dalvärde. En avvikande koncentration kan ha flera orsaker såsom

  • bristande följsamhet
  • interaktion med andra substanser
  • genetiskt betingade variationer i läkemedelsomsättningen.

Om koncentrationen är låg, trots hög eller till och med maximal dosering, kan det finnas utrymme för dosökning. Om man därvid överskrider den högsta rekommenderade dosen enligt produktinformationen ska patienten få information om det, och det ska också anges på receptet. 

Om det finns en liknande substans med annan metabolism kan ett alternativ till dosökning vara att byta läkemedel. Kontakt med klinisk farmakolog kan vara till hjälp för fortsatt handläggning.

Övriga åtgärder

Ifall dessa åtgärder varit otillräckliga torde fortsatt handläggning ofta ske inom den psykiatriska specialistvården. Det kan då bli aktuellt med exempelvis

  • byte till TCA eller MAO-‍hämmare
  • elektrokonvulsiv behandling (ECT)
  • tillägg av annat antidepressivt läkemedel
  • tillägg av stämningsstabiliserande eller antipsykotiskt läkemedel (ibland off label)
  • tillägg av rTMS (repetitiv transkraniell magnetstimulering).

Återfalls­före­byggande behandling

Många patienter som tidigare har genomgått behandling mot depression får recidiv i form av nya episoder.

Om en patient haft minst två depressioner under fem år kan det finnas indikation för återfallsförebyggande läkemedelsbehandling. Faktorer som stärker indikationen är till exempel

  • täta eller snabba insjuknanden
  • allvarliga episoder
  • debut före 20 års ålder eller efter 60 års ålder.

Val av återfallsförebyggande läkemedelsbehandling

Välj vid återfallsförebyggande läkemedelsbehandling i första hand samma substans och dosering som tidigare haft god effekt och tolererats av patienten. Hur länge den återfallsförebyggande läkemedelsbehandlingen ska pågå får man avgöra från fall till fall, baserat på en individuell bedömning och samråd med patienten. I vissa fall kan behandlingen bli livslång.

Föregående sida
Utsättning av antidepressiva medel

Nästa sida
Behandling av depression hos barn och unga

Är du nöjd med Läkemedelsboken?

Är du nöjd med Läkemedelsboken?

Läkemedelsboken vänder sig framför allt till dig som är specialist i allmänmedicin, läkare under specialiserings- eller allmäntjänstgöring, studerande inom medicin och farmaci, men också till dig som är läkare i behov av råd vid medicinska problem utanför den egna specialiteten.

Om du är en av dem som Läkemedelsboken vänder sig till vill vi gärna veta vad du tycker om webbplatsen och dess innehåll. 

Är du nöjd med Läkemedelsboken?

Vill du få återkoppling?

Om du vill få svar från oss behöver du använda Läkemedelsverkets ordinarie kontaktvägar som du hittar på sidan Kontaktuppgifter.

Tänk på att det du skickar in till Läkemedelsverket blir en så kallad allmän handling. Läs om hur Läkemedelsverket behandlar personuppgifter.