Behandling av depression vid graviditet och amning
Depression under graviditet och amning är vanligt och kräver noggrann hantering. Det är viktigt att förskrivaren har uppdaterad kunskap om nytta och risker.
Depression är vanligt förekommande även under graviditet och post partum.
Om en kvinna med depression önskar bli gravid är det bästa att det sker då hon är psykiskt stabil och behandlingen är välinställd.
Icke-farmakologiska insatser är effektiva vid lindrig och medelsvår depression. För gravida och ammande gäller, precis som för övriga grupper, att indikationen för antidepressiva läkemedel är starkare ju svårare depressionen är, och att vinsten med läkemedelsbehandling är begränsad vid lindrigare tillstånd.
Om det finns indikation för antidepressiva läkemedel under graviditet och amning behöver förskrivaren uppdaterad kunskap för att informera patienten om nytta och risker för såväl henne själv som för fostret eller barnet, med å ena sidan farmakologisk behandling och å andra sidan obehandlad sjukdom. Kunskapsläget på området utgörs framför allt av observationsstudier.
En etablerad antidepressiv läkemedelsbehandling som är motiverad och välfungerande bör man som regel inte avsluta under graviditet och amning. Man bör visserligen eftersträva en så låg effektiv dos som möjligt, men dosen bör inte vara så låg att den antidepressiva effekten begränsas. En dosjustering kan dock bli aktuell eftersom plasmakoncentrationen av vissa läkemedel förändras under graviditeten. Blodprovsanalyser för bestämning av läkemedelsnivåer kan ge vägledning.
Helamning rekommenderas i de flesta fall även under pågående antidepressiv läkemedelsbehandling. Välj vid nyinsättning under amning läkemedel som i låg grad utsöndras i bröstmjölk. Vid pågående behandling bör man dock som regel inte byta läkemedel. Kontakt med barnläkare eller neonatolog kan ge vägledning.
Svår och svårbehandlad depression under graviditet och amning torde framför allt handläggas inom den psykiatriska specialistvården.
I behandlingsrekommendationen beskrivs läkemedel som kan övervägas vid dessa tillstånd.