Behandling av depression hos äldre
Depression hos äldre är ett vanligt och komplext problem som kräver särskild uppmärksamhet och behandling. Behandlingen av depression hos äldre måste anpassas till den enskilda personens behov och förutsättningar, med hänsyn till samsjuklighet, njurfunktion, biverkningar och interaktioner.
Med äldre avses här personer över 65 års ålder, men begreppet är inte entydigt avgränsat. Äldre utgör en stor och ökande del av befolkningen
(7). Gruppen av äldre är heterogen och innefattar såväl friska som multisjuka individer.
Depression är vanligt bland äldre och tvärsnittsstudier visar en förekomst hos äldre på cirka fem till femton procent
(8). Sjukdomsbilden hos äldre kan te sig annorlunda jämfört med den hos yngre. Hos äldre kan kroppsliga och kognitiva symtom till exempel vara mer framträdande än hos yngre.
Det vetenskapliga underlaget för behandling av depression hos äldre är begränsat, men samma behandlingsprinciper tillämpas för äldre som för övriga vuxna. Tolerabiliteten är ofta det som avgör valet av läkemedelsbehandling, därvid behöver man bland annat beakta
- samsjuklighet
- njurfunktion
- biverkningar
- interaktioner
- farmakokinetik.
Vid läkemedelsbehandling av depression hos äldre utgör SSRI i allmänhet förstahandsvalet. Mirtazapin kan vara ett alternativ, särskilt om det också föreligger otillräcklig sömn eller aptitlöshet. Även duloxetin kan övervägas vid otillräcklig effekt av antingen SSRI eller mirtazapin. Tricykliska antidepressiva läkemedel kan övervägas men förutsätter en omsorgsfull avvägning mellan nytta och risk där man behöver beakta substansens antikolinerga verkan.
Som hos yngre patienter kan elektrokonvulsiv behandling (ECT) vara aktuellt vid svår depression och utgör även ett alternativ för underhållsbehandling vid svårigheter att tolerera antidepressiva läkemedel.