Ögon­irritation (sveda, värk, tårflöde)

Patienter kan länge kompensera vissa refraktionsfel (översynthet) genom att ackommodera. Med stigande ålder minskar förmågan att ackommodera och symtomen förvärras. Man kan räkna med att läsglasögon blir nödvändiga för de allra flesta efter 40‍–‍50 års ålder.

Patienter kan tillfälligt kompensera även andra refraktionsfel genom att kisa med ögonlocken, vilket ger optiskt bättre skärpedjup genom minskad bländaröppning. Denna ögonansträngning kan ge symtomen som ökande värk och tryckkänsla bakom ögonen, men även sveda och ögonrodnad kan förekomma efter längre tid.

Utredning

Undersökningen bör omfatta ett enkelt test av synskärpan med befintliga glasögon.

Behandling

Om man inte uppnår fullgod funktion bör man i första hand hänvisa till en optiker.

Tårflöde kan bero på ökad tårproduktion och/eller försämrat avflöde 

. Tårvätskan dräneras i övre och nedre tårkanalen i mediala ögonvrån genom ett slags pumpmekanism. För dess funktion är det nödvändigt att ögonlockskanten ligger an mot ögonbulben, att tårkanalen är öppen och att ögonlocken har tillräcklig spänst, så att en liten mängd vätska kan sugas in i kanalen vid varje blinkning.

Operation kan åtgärda felställning av ögonlocken. Om tårflödet är ensidigt kan det föreligga en stenosering av tårkanalen. Vid komplett tårkanalstenos är tårflödet (epifora) kontinuerligt och det finns en ökad risk för tårsäcksinflammation (dakryocystit). Då uppstår en smärtsam abscessbildning i mediala ögonvrån, med risk för allvarlig spridning.

Allra vanligaste orsaken till tårflöde är dock en försämring av tårvätskans sammansättning. Med stigande ålder rubbas ofta balansen mellan slem-, fett- och vätskekomponenten i tårfilmen. Ögats känsliga yta hålls därför inte jämt fuktig, vilket ger skavkänsla, ökad blinkfrekvens och allmän ögonirritation. Irritationen i sin tur kan leda till ökad sekretion av den vattniga tårkomponenten, vilket är bakgrunden till begreppet ”det torra rinnande ögat”.

Om man misstänker Sjögrens syndrom, med uttalad torrhet i ögon och mun samt uttalad trötthet som huvudsymtom, finns specifika diagnoskriterier att uppfylla. Remittera i så fall till ögonläkare för test av tårvätskeproduktionen (Schirmers test), tårfilmsstabiliteten (BUT = break‍-‍up time) och uttorkningar på ögonytan (RBS = Rose‍-‍Bengal score) samt till tandläkare för spottkörtelbiopsi och mätning av salivproduktionen. I stället för Rose-Bengal används idag ofta Lissamingrönt, som ger en likadan infärgning och bedöms på samma sätt men som svider betydligt mindre.

Utredning

Inspektera ögonlocken för att utesluta felställningar (ektropion eller entropion med trikiasis; felriktade, skavande ögoncilier).

Om man misstänker tårvägsstenos kan passagen testas genom spolning med en speciellt utformad kanyl.

Behandling

Allmän irritation och tårflöde på grund av försämrad kvalité på tårvätskan är generellt svårt att behandla. Det finns receptfria tårersättningsmedel, lösning och gel, som kan lindra besvären, dock krävs ofta rätt frekvent användning och man erhåller sällan full besvärsfrihet. Preparat utan konserveringsmedel i engångspipetter är att föredra vid långtidsanvändning. Om blefarit förekommer samtidigt ska den behandlas, se avsnittet Blefarit på sidan Ögonlock. Svårbehandlade fall med påtaglig hornhinnepåverkan kan behöva annan åtgärd eller behandling, till exempel tårpunktsocklusion, lokala antiinflammatoriska eller immunmodulerande droppar eller perorala parasympatomimetika. Specialist i ögonsjukdomar sköter lämpligast sådan behandling.

Stenosen kan opereras med dakryocystorinostomi eller sondering med silikonslang-intubation.

Primärvårdsläkare eller ögonläkare ska ordinera systemiska antibiotika, exempelvis flukloxacillin eller vid penicillinallergi doxycyklin. Är smärtan och svullnaden uttalad kan det bli nödvändigt med punktion av abscessen. Remittera då akut till ögonläkare.