Utredning
Kardinalsymtomen vid akut intermittent porfyri är kraftiga buksmärtor, ofta i kombination med muskelvärk eller parestesier och eventuellt rödfärgad urin. Ibland förekommer psykiska symtom och förlamningar. Vid sjukdomsattacker är alltid 5-aminolevulinsyra (ALA) och porfobilinogen (PBG) förhöjt. Medlemmar i en porfyrifamilj bör genomgå genetisk provtagning då vetskapen om de är anlagsbärare är av stor betydelse för att förebygga sjukdomsyttringar.
Symtom
Mellan 20 och 40 % av anlagsbärare för akut intermittent porfyri (AIP) får någon gång en eller flera sjukdomsattacker (manifest porfyri). Övriga anlagsbärare förblir symtomfria hela livet (latent porfyri). Attacker är sällsynta före puberteten. Kvinnliga könshormoner är av betydelse för sjukdomsmanifestationer och kvinnor, framför allt i fertil ålder, är hårdast drabbade med svårare symtom och tätare attacker
(3) (4). Symtomen kan variera med menstruationscykeln med attacker framför allt premenstruellt.
De akuta kliniska symtomen kommer vanligen i episoder som brukar vara några dagar till några veckor. Vid attacker kan hela nervsystemet drabbas. De vanligaste symtomen kommer från autonoma nervsystemet, med svåra, akuta buksmärtor (95 %) och avstannad tarmmotilitet, ofta med åtföljande kräkning och obstipation. Buken är dock mjuk och oöm. Någon gång ses blåspares. Hypertoni och takykardi är vanligt i samband med attackerna.
Värk i framför allt lår, glutealt och lumbalt förekommer vid hälften av attackerna och härrör från perifera nervsystemet. I svårare fall ses kraftnedsättning eller förlamning i extremiteterna och påverkan på andningsmuskulaturen.
Mentala symtom, som följd av CNS-påverkan, är inte ovanliga. De består oftast av:
- generell trötthet
- irritabilitet
- oro
- sömnsvårigheter
- ibland förekommer även depression eller hallucinos.
Lågt natrium och någon gång lågt magnesium förekommer. Det kan leda till:
- epileptiska kramper (5 %)
- hallucinos
- posterior reversible encephalopathy syndrome (PRES)
- bestående CNS-skador
- allvarlig hjärtarytmi.
Elektrolytrubbningarna kan förklaras av hypotalamuspåverkan (SIADH), men även av förluster från tarm och njurar.
I samband med attacken blir urinen oftast röd, som följd av den höga halten av PBG.
Prognostiskt allvarliga tecken är:
- pareser inklusive kranialnervspåverkan
- sänkt medvetande
- andningspåverkan
- uttalad hyponatremi.
Diagnostik
Akut attack
Kombinationen av oförklarliga buksmärtor, neurologiska och psykiska symtom, eller något av dessa i förening med rödfärgad urin ger klinisk misstanke om akut porfyri och kräver snabb biokemisk utredning. Vid biokemiskt bekräftad porfyri ska utredningen kompletteras med genetisk analys och genetisk rådgivning.
Under porfyriattacker är nivåerna av ALA och PBG i urinen alltid förhöjda hos vuxna
(5). Se Provtagning för diagnostik av akut intermittent porfyri (AIP) – Faktaruta 2.
Akut attack
-
Urinprov: U-ALA och U-PBG (kvantitativt)
-
U-PBG, kvalitativt snabbtest (Hoesch test) bör alltid följas av kvantifiering av U-PBG.
Anlagsbärarutredning
- Remiss:
- AIP-symtom?
- AIP i släkten? Vem i släkten?
- Blodprov:
- Känd AIP-släkt: genetisk analys, 5 ml EDTA-blod (barn endast 0,5 ml EDTA-blod).
-
Inte känd AIP-släkt: porfobilinogendeaminas (PBGD)-enzymanalys, 10 ml helblod i Natrium-Heparinrör och 5 ml EDTA-blod.
- Urinprov:
-
20 ml morgonurin för analys av ALA och PBG. Förvaras i kylskåp inför transport, ljusskyddas med till exempel aluminiumfolie.
-
- Transport:
-
Laboratoriet tillhanda följande dag.
-
Vid övriga porfyrisjukdomar, kontakta Porfyricentrum Sverige angående provtagning.
Anlagsbärarutredning
Alla medlemmar i en porfyrifamilj ska DNA-testas för anlagsbärarskap helst i god tid före puberteten. Genanalys är den säkraste diagnosmetoden vid AIP och kan göras från spädbarnsåldern. Analysen kan tillämpas i de fall personen tillhör en AIP-släkt där mutationen är känd. Anlagsbärartest ska inte göras med urinanalys av ALA och PBG vid akut porfyri, eftersom endast cirka 30 % av vuxna anlagsbärare med AIP har förhöjda värden i latent fas.
I Sverige finns cirka 50 kända patogena varianter i porfobilinogendeaminas (HMBS)-genen som ger AIP. Mer än hälften (68 %) av alla anlagsbärare av AIP har den så kallade ”Norrlandsmutationen” (c.593G>A i HMBS-genen; tidigare benämnd W198X). I Västerbottens och Norrbottens län orsakar denna 90 % av fallen.
Vid positivt anlagsbärartest bör även urinprov tas för analys av U-ALA och U-PBG då hög utsöndring av dessa har prognostisk betydelse.
Vid utredningen av porfyria variegata (PV) och hereditär koproporfyri (HCP) undersöks utsöndringsmönster även i urin och feces samt förekomst av plasmaporfyriner. Genetisk analys görs alltid. Se Råd till anlagsbärare av akut porfyri – Faktaruta 3.
-
Undvik utlösande faktorer (se avsnitt Patogenes och utlösande faktorer). Vid PV och HCP gäller detta också solljus.
-
Uppmana syskon och barn att anlagstesta sig.
-
Bli medlem i Riksföreningen mot Porfyrisjukdomar.
- Skaffa varningskort för porfyri att bära med sig.