Klinisk effekt

Direkt och konkret nytta av ett läkemedel kan till exempel handla om förlängd överlevnad, utläkt infektion eller minskad tid till utläkning, förhindrat/försenat insjuknande i stroke/hjärtinfarkt eller minskad smärta.

Även indirekta mått på nytta i form av så kallade surrogatvariabler/biomarkörer kan accepteras, i de fall då krav på visad direkt nytta ter sig orimlig och/eller obefogad. Exempel på sådana variabler är blodtryck, blodfetter och virusmängd i blod.

I dessa fall krävs i allmänhet att ett samband mellan surrogatvariabeln och direkt nyttoeffekt kan antas. Graden av evidens som krävs för att godkänna på basen en surrogatmarkör varierar beroende av kontext. 

Representativitet

De patienter som ingått i de studier som ligger till grund för en ansökan om godkännande ska vara representativa för dem som omfattas av sökt indikation för läkemedlet.

Patienterna som ingått i studierna ska alltså vara representativa för de patienter som ska använda läkemedlet. Därför utvärderar myndigheterna nytta-riskförhållande i viktiga undergrupper. Det kan exempelvis vara undergrupper som är baserade på ålder, samsjuklighet och allvarlighetsgrad av sjukdomen i fråga.

Läkemedelsutvecklingen är idag global. Många av de studier som läkemedelsföretagen gör sker utanför Sverige och Europa.

En viktig del av värderingen av en studie är att säkerställa relevansen av utfallet för patienter inom EU. Relevansen kan påverkas av:

• eventuella skillnader i sjukdomen beroende av patientens ursprung
• att det sjukvårdssystem där studiens resultat genereras, är tillräckligt likartat för att resultaten skall vara relevanta för EU. 

Läkemedelsföretagen kan ibland exkludera vissa patientgrupper i de kliniska studierna. Vissa patientgrupper kan också vara underrepresenterade.

Exkluderingen kan bero på att det är svårt att rekrytera vissa patienter. Det kan också bero på att läkemedelsföretaget vill minska variabiliteten. En lägre variabilitet kan öka möjligheten att upptäcka en positiv effekt av ett nytt läkemedel. 

Det kan också röra sig om patienter med annan samtidig sjukdom/läkemedelsbehandling som kan påverka läkemedlets omsättning. Patienter med nedsatt njur- och/eller leverfunktion kan utgöra en sådan patientgrupp.

För sådana patienter blir den farmakokinetiska dokumentationen avgörande för om även dessa patientgrupper slutligen ska omfattas av den godkända indikationen.

Effektkrav

Det finns inget generellt krav på att ett nytt läkemedel ska vara bättre än redan godkända alternativ. Däremot finns det krav på att läkemedlet ska vara verksamt för sitt ändamål. Det finns också krav om att läkemedlet vid normal användning inte har skadeverkningar som står i missförhållande till den avsedda effekten.

Ett grundkrav för ett godkännande är att ett läkemedel är mer effektivt är ingen aktiv behandling. Generella krav på jämförande studier mot redan godkända läkemedel finns inte. Däremot måste de studier som ligger till grund för ett godkännande vara utformade på ett sätt som kan stödja att effekten är relevant i europeisk klinisk praxis.

Jämförande studier

Studier som jämför det nya läkemedlet mot redan godkända alternativ kan i vissa situationer vara av stort intresse. Sådana studier är viktiga när en potentiellt sämre effekt skulle kunna få allvarliga konsekvenser för patienterna.

Om däremot patientens tillstånd är mindre allvarligt kan behovet av jämförande behandling vara mindre. Det gäller i de fall då patienten eller förskrivaren utan svårigheter kan upptäcka en förbättring eller utebliven sådan, i samband med en läkemedelsbehandling.

Det metodologiskt mest övertygande sättet att visa effekt av en ny behandling är att visa överlägsenhet (superiority) över ingen behandling eller en alternativ behandling.

Resultaten från så kallade non‍-‍inferiority studier kan vara svårare att värdera. 

Avsikten med non‍-‍inferiority studier är att visa att testbehandlingen har effekt genom att kunna peka på en bibehållen effekt för åtminstone en viss del av referensbehandlingen. En förutsättning för att en non‍-‍inferiority studie ska kunna bestämma testproduktens effekt är att måttet för referensbehandlingens effektivitet är pålitligt.