Muskel

Flera olika mekanismer kan ligga bakom muskelbiverkningar. Många läkemedelsutlösta myopatier är potentiellt reversibla i tidiga stadier 

.

Utöver statiner och glukokortikoider kan ett stort antal läkemedel orsaka muskelbiverkningar.

Några exempel på läkemedel som kan orsaka muskelbiverkningar är onkologiska substanser såsom:

• brentuximabvedotin
• imatinib
• dasatinib
• nilotinib
• taxaner.

Vid behandling med interferoner är övergående influensaliknande symtom med muskelvärk frekvent förekommande.

Statiner kan orsaka en rad olika typer av muskelbiverkningar. Vanligast är myalgi. Svårare biverkningar såsom myopati och rabdomyolys är mer sällsynt. Det finns en association mellan myopati utlöst av höga doser simvastatin och genetiska faktorer 

. Risken för myopati/‌rabdomyolys är dosberoende.

Interaktioner med andra läkemedel kan ha betydelse. Interaktionsrisken kan skilja sig något åt mellan de olika statinerna på grund av varierande nedbrytning via CYP 3A4. Det är något som man kan utnyttja i behandlingsvalet.

Biverkningarna uppträder oftast tidigt efter behandlingsstart, mellan fyra till sex veckor. Det kan dock debutera efter flera års användning, inte minst vid doshöjning eller tillägg av andra interagerande läkemedel 

. I de flesta fall försvinner muskelbesvären vid dosminskning eller när läkemedlet seponeras och återkommer vid eventuell återinsättning.

Nyligen har man uppmärksammat en sällsynt immunmedierad nekrotiserande myopati (IMNM) vid behandling med statiner. Det typiska för IMNM är proximal muskelsvaghet och stegrat CK som kan kvarstå efter seponering 

.

Vid behandling med glukokortikoider är muskelpåverkan snarast att förvänta, med hänsyn till substansens katabola effekter.

Steroidmyopatin karaktäriseras således av muskelatrofi. Vid långtidsbehandling med glukokortikoider anses incidensen av muskelbiverkningar (utan specifikation) vara upp emot 50 % 

. 

Glukokortikoider och fluorokinoloner kan i sällsynta fall orsaka senrupturer.