Blod

Behandling med antikoagulantia och trombocythämmande medel innebär alltid en risk för blödning med en eventuell åtföljande järnbristanemi.

I akuta situationer med blödning under pågående antikoagulantiabehandling bör sjukvården överväga reversering. Antidoter även mot nya perorala antikoagulantia (NOAK) börjar komma ut på marknaden. Liksom vid spontana blödningar är det viktigt att påvisa blödningskällan.

Immunhemolytisk anemi orsakad av läkemedel är en relativt ovanlig biverkning, trots att ett stort antal olika läkemedel kan ge upphov till DAT‍-‍positiv (Direkt Antiglobulin Test) hemolytisk anemi.

Cefalosporiner, framför allt första generationen, och icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) är de vanligaste orsakerna. Reaktionen upphör oftast då det aktuella läkemedlet seponeras 

(23)

.

Det dominerande symtomet vid neutropeni är en ökad infektionsbenägenhet, där risken för sepsis är stor. Det råder ett direkt men inte strikt samband mellan infektionernas incidens och svårighetsgrad och graden av neutropeni 

(23)

. Ett flertal olika läkemedel kan orsaka neutropeni av varierande grad.

Förutsägbar neutropeni

Vid förutsägbar neutropeni (typ A‍-‍biverkning) är neutropenin dosrelaterad och reversibel. Denna sorts neutropeni följer efter cytostatikabehandling. Cytostatika påverkar benmärgen så att produktionen av vita blodkroppar minskar 

(22) (24)

.

Idiosynkratiskt utlöst neutropeni

Den andra typen av neutropeni utlöses idiosynkratiskt, vilket sannolikt beror på en immunologisk mekanism som oftast resulterar i en ökad destruktion av vita blodkroppar 

(24)

.

Incidensen i Sverige uppskattas till cirka 7‍–‍9 fall/miljon invånare och år. Kvinnor och äldre drabbas i högre frekvens. Reaktionen är ofta fördröjd 2‍–‍12 veckor efter påbörjad behandling, men kan sedan utvecklas snabbt och är allvarlig med över 5 % mortalitet 

(23)

.

Om läkemedlet som orsakar idiosynkratiskt utlöst neutropeni seponeras är reaktionen ofta reversibel. Återhämtningen kan dock vara långsam och kan också utebli 

(22)

.

Agranulocytos

Läkemedel förknippade med agranulocytos:

• fentiaziner
• icke steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID)
• sulfapreparat
• tyreostatika.

Klozapin utgör ett särfall, då incidensen av agranulocytos är förhållandevis hög och mekanismen sannolikt inte är immunologiskt medierad. Troligen handlar det i stället om destruktion av neutrofila granulocyter genom apoptos 

(24)

 . Majoriteten, cirka 80‍–‍90 % av fallen, inträffar inom de första 18 behandlingsveckorna 

(25)

.

Agranulocytos vid klozapinbehandling är vanligen reversibel vid utsättning, men kan orsaka sepsis och kan således vara fatal.

För att kunna avbryta behandlingen i tid är regelbundna kontroller av antalet vita blodkroppar obligatorisk. Patienterna måste också informeras om varför, när och hur de ska kontakta sjukvården.

Flera neuroleptika kan ge neutropeni och risken för agranulocytos vid behandling med klozapin är väldokumenterad.