Gastrointestinal­kanalen

Gingivit och gingivahyperplasi är specifika biverkningar för till exempel fenytoin samt vissa kalcium-antagonister såsom nifedipin och felodipin.

Även vid behandling med ciklosporin kan gingivahyperplasi förekomma, särskilt hos barn.

Ett flertal läkemedel har lokalirriterande effekt som kan ge upphov till frätskador i matstrupen. Den irriterande effekten har ofta varit kopplad till vissa salter, till exempel hydroklorid.

Trots förbättrade beredningsformer kan skadorna uppkomma vid nedsväljning med för lite vätska eller nedsväljning i liggande ställning då tabletterna kan vidhäfta slemhinnan. Det är därför fortfarande viktigt att inta läkemedel med tillräcklig mängd vätska och i upprätt ställning.

Läkemedel som kan ge esofagit

Alendronsyra är ett exempel på ett läkemedel som kan ge upphov till svåra esofagiter, vilka i sällsynta fall kan leda till esofagusstrikturer. Andra läkemedel som kan ge detta problem är:

• järnsalter
• kaliumklorid
• propranololklorid.

Det är välkänt att acetylsalicylsyra och andra icke steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) orsakar skador på mukosan i övre gastrointestinalkanalen. Skadorna uppkommer dels via lokala effekter och dels via prostaglandinsyntesen.

I allvarligare fall uppkommer ulcerationer och blödningar som kan kräva sjukhusvård. Risken för allvarliga perforationer med komplikationer kan vara lägre för selektiva COX‍-‍‍2-‍hämmare, men dessa är å andra sidan förknippade med ökade kardiovaskulära risker. Därför rekommenderas inte selektiva COX‍-‍‍2-‍hämmare för längre tids behandling.

NSAID

NSAID, inkluderat acetylsalicylsyra (ASA), utgör en av de vanligaste orsakerna till akuta magblödningar. NSAID har en stor användning, även inom egenvård. Många av patienterna som drabbas är äldre och sköra. 

Hos patienter som tidigare haft ulcus kan profylax med protonpumpshämmare (PPI) övervägas vid långtidsbehandling med NSAID (inkluderat ASA i lågdos). 

SSRI ökar också risken för magblödning. Samtidig medicinering med NSAID ökar risken påtagligt.

Glukokortikoider

Även glukokortikoider kan i vissa fall ge ulcus. Detta har varit omdiskuterat, men en metaanalys från 2014 visade på ökad risk för gastrointestinal blödning och perforation hos glukokortikoidbehandlade patienter i slutenvård.

Analysen visade att risken inte var ökad hos mindre sjuka patienter i öppenvård. PPI kan användas som ulcusprofylax, men vid steroidbehandling i öppenvård anses normalt inte ulcusprofylax behövas 

.

Nyare cancerläkemedel

Vissa nyare cancerläkemedel såsom multikinashämmare har visat sig kunna orsaka gastrointestinala perforationer.

Många läkemedel, till exempel opioider, kan ge upphov till obstipation som i sällsynta fall till och med kan leda till ileus. Det är lämpligt att överväga profylaktisk behandling redan från början, med laxerande medel och ickefarmakologiska åtgärder.

Vissa proteinkinashämmare kan ge upphov till så svår diarré att sjukhusvård krävs.

Antibiotika

Antibiotikaassocierad diarré är vanligt, sekundärt till rubbad tarmflora. Symtomen debuterar ofta under pågående antibiotikaterapi, men kan också komma viss tid efter avslutad behandling.

Cirka 20 % av fallen och nästan alla fall med påvisad kolit orsakas av clostridium difficile. Alla antibiotika kan utlösa clostridium difficile-associerad diarré, men vanligen är det:

• cefalosporiner
• klindamycin
• fluorokinoloner.

Läkemedel som kan utlösa kolit

Kolit och framför allt mikroskopisk kolit kan utlösas av läkemedel. Det har rapporterats hos patienter som behandlats med bland annat:

• leflunomid
• NSAID
• protonpumpshämmare (PPI)
• selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI).

Makroskopisk inflammation

NSAID kan även ge makroskopisk inflammation som kan likna inflammatorisk tarmsjukdom (IBD). Det kan också utlösa skov hos patienter med känd IBD.

Det är enbart en mindre andel av alla akuta pankreatiter som anses associerade till läkemedel.

Ofta bedöms läkemedelsutlösta pankreatiter vara milda till moderata i svårighetsgrad, men även svåra inklusive fatala fall har beskrivits. Mekanismen är i de flesta fall inte känd.

Läkemedel som anses kunna ge pankreatit inkluderar bland annat:

• azatioprin
• olanzapin
• quetiapin
• statiner
• valproat. 

Även följande läkemedel kan orsaka pankreatit:

• DPP-4 hämmare
• GLP-1-receptoranaloger
• furosemid
• glukokortikoider
• tiaziddiuretika
• immunosuppressiva medel kan orsaka pankreatit.