Biverkningar av läkemedel
Vid användning av läkemedel finns alltid risk för biverkningar. Denna risk måste patient och förskrivare väga mot förväntad nytta för den enskilde patienten.
För banala och självläkande tillstånd är acceptansen för biverkningar låg. Vid allvarliga och livshotande sjukdomar kan även svåra biverkningar accepteras, om behandlingen kan leda till minskat lidande, förlängd överlevnad eller tillfrisknande.
Att behandla patienter med läkemedel är komplext. Det kräver god kännedom om symtom, diagnostik och spontanförlopp av sjukdomar.
Biverkning kan vara en differentialdiagnos till sjukdom, som ännu kanske inte diagnostiserats. Ibland kan det motsatta gälla, det vill säga att en misstänkt sjukdom kan visa sig vara en biverkning.
Viktiga ledtrådar som talar för en biverkning
Klinisk värdering och diagnostisk kunskap är avgörande för en korrekt bedömning av den enskilde patienten. Många misstänkta biverkningar är alldagliga symtom såsom hosta, huvudvärk och förstoppning. Dessa alldagliga symptom kan inträffa i samband med insättande av läkemedlet i fråga, utan att vara orsakade av läkemedlet.
Viktiga ledtrådar som talar för en biverkning är:
- tidssamband
- att symtomen försvinner när läkemedelsbehandlingen avslutas
- att alternativa förklaringar till symtomen är mindre sannolika.
Om symtomen återkommer vid förnyad exponering talar detta starkt för ett orsakssamband. Självklart är det inte alltid möjligt/lämpligt att exponera patienten ytterligare en gång för läkemedlet.
Det finns några få, men allvarliga, tillstånd där förskrivaren i första hand alltid ska misstänka en läkemedelsbiverkning. Det gäller exempelvis vid:
- toxisk epidermal nekrolys TEN
- anafylaxi
- Torsade de pointes.
Minimera biverkningar
För att minimera antalet biverkningar är det viktigt att:
-
alltid följa upp insatt behandling
-
omvärdera behandlingen utifrån uppnådd effekt och eventuell uppkomst av biverkningar
-
omvärdera eller dosjustera allteftersom grundsjukdom, njurfunktion, annan samtidig behandling förändras med tiden
-
omvärdera eller dosjustera allteftersom andra faktorer relaterade till den enskilde patienten, exempelvis kognition och missbruk, förändras med tiden.
I detta kapitel används ordet biverkning för en skadlig och oavsedd reaktion på ett läkemedel
(1). Den regulatoriska definitionen som gäller för rapportering av misstänkta biverkningar är däremot mycket mer omfattande. Regelverket är detsamma även för växtbaserade läkemedel och naturläkemedel.