Sexuellt överförbara sjukdomar
För sexuellt överförbara sjukdomar används även begreppet STI (sexually transmitted infections). Bland STI ingår en rad sjukdomar orsakade av bakterier, virus, protozoer, kvalster och löss. Spridningen sker främst vid sexuellt umgänge.
I begreppet STI ingår flera sjukdomar orsakade av:
- bakterier
- virus
- protozoer
- kvalster
- löss.
Spridningen sker oftast vid sexuellt umgänge. Aktuella agens är anpassade till den genitala miljön. Det är inte ovanligt att en individ är infekterad av flera agens. Vid en misstänkt eller påvisad STI är det därför bra att alltid överväga provtagning för andra STI.
Spridning av hiv, hepatit och syfilis kan även ske genom smittat blod och mor-barnsmitta. Även klamydia och gonorré kan överföras i samband med förlossningen.
Smittskyddslagen och STI
Vissa sexuellt överförbara infektioner (STI) är klassade som allmänfarliga. För dessa råder anmälningsplikt enligt smittskyddslagen (SML).
Följande STI är anmälningspliktiga:
- gonorré
- klamydia
- syfilis
- hivinfektion
- hepatit A-E
- mpox.
Diagnostiserade fall ska anmälas till smittskyddsläkaren och Folkhälsomyndigheten via anmälningssystemet SmiNet med rikskod (födelseår och de fyra sista siffrorna i personnumret).
För läkare som behandlar patienter med STI är det viktigt att:
- Ge förhållningsregler för att hindra smittspridning.
- Ansvara för att smittspårning görs, det vill säga att kontakter lämnar prover.
Smittspårningen är central i försöken att minska spridningen av STI. Därför måste sjukvården kontrollera att kontakterna blir provtagna.
Bristande efterlevnad av föreskrifterna, liksom om kontakterna inte kommer för undersökning, anmäls till smittskyddsläkaren.
Provtagning, eventuell undersökning och behandling vid misstanke om allmänfarlig sjukdom är kostnadsfri för patienten.