Hälsoekonomi och prioriteringar i hälso- och sjukvården
Hälsoekonomi är ett område inom nationalekonomi som bland annat utvärderar kostnader och hälsoeffekter av olika insatser inom hälso- och sjukvården. Eftersom samhällets resurser är begränsade, samtidigt som efterfrågan på hälsa och sjukvård är stor, är prioriteringar nödvändiga.
När hälso- och sjukvården använder resurser för en behandling, till exempel ett läkemedel, kan inte samma resurser användas någon annanstans inom hälso- och sjukvården. Det innebär att när resurser läggs på ett läkemedel eller någon annan behandling går samhället samtidigt miste om värdet av den hälsa som hade uppstått om man hade använt resurserna på något annat sätt. Detta brukar kallas ”alternativkostnad”
(1).
Syftet med hälsoekonomiska utvärderingar är att:
-
utreda hur de resurser som samhället har avsatt för hälso- och sjukvård kan användas för att få så mycket hälsa som möjligt i befolkningen.
-
möjliggöra att prioritering mellan olika alternativa användningar av tillgängliga resurser görs på ett transparent och konsekvent sätt.
Den etiska plattformen
De tre principerna som utgör den etiska plattformen som styr prioriteringar i den offentligt finansierade hälso-och sjukvården formulerades i prioriteringsutredningen ”Vårdens svåra val” (SOU 1995:5)
(2):
Sverige införde principerna i den äldre hälso- och sjukvårdslagen år 1997 och dessa principer återfinns även i den nuvarande hälso- och sjukvårdslagen
(3). De etiska principerna är:
- Människovärdesprincipen som fastslår att alla människor har rätt till samma vård oavsett begåvning, social ställning, inkomst, ålder, etnicitet eller något annat förhållande.
- Behovs- och solidaritetsprincipen som föreskriver att mer av vårdens resurser ska satsas på de patienter som har större behov.
- Kostnadseffektivitetsprincipen som innebär att hälso- och sjukvården har skyldighet att utnyttja sina resurser så effektivt som möjligt och att det ska vara en rimlig relation mellan kostnader och effekt, mätt i förbättrad hälsa och förhöjd livskvalitet.
Människovärdesprincipen anger i första hand vad som inte får väga in när man beslutar om olika prioriteringar.
Behovs- och solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen utgör mer direkt grund för prioriteringar och vägs mot varandra i TLV:s beslutfattande.
I en analys av kostnadseffektiviteten jämför man hälsovinsten mot kostnaden. Den fråga som analysen ska besvara är om hälsovinsten är tillräckligt stor för att motivera kostnaden. Genom att väga detta mot hur svår sjukdomen är tar TLV också hänsyn till behovs- och solidaritetsprincipen i prioriteringsbeslutet. Avvägningen görs genom att TLV accepterar en högre kostnad för en given hälsovinst vid en svår sjukdom än vid en lindrigare sjukdom.
Sammanvägningen av de tre principerna i den etiska plattformen innebär att den gemensamma skattefinansierade sjukvården ibland inte finansierar behandlingar av lindriga besvär eftersom man behöver få utrymme för mer angelägna behandlingar.