Uppföljning
Behandlingseffekt utvärderas med anamnes, frågeformulär avseende symtombelastning och exacerbationshistorik. Uppföljning inkluderar även rökstopp, fysisk aktivitet och lungfunktion samt följsamhet till behandling/kontroll av inhalationsteknik. Regelbunden uppföljning ska ske i relation till sjukdomens svårighetsgrad och dessutom alltid sex veckor efter exacerbation.
Behandlingseffekt utvärderas med anamnes och frågeformulär avseende symtombelastning. Om risken för nya exacerbationer har minskat eller ej är dock svårare att värdera.
Dossänkning eller utsättning av läkemedel vid minskade symtom/exacerbationer måste noggrant motiveras eftersom förbättringen kan bero på den insatta behandlingen och man riskerar en försämring om behandlingen minskas.
Vid uppföljning bör följsamhet till behandling och inhalationsteknik värderas och biverkningar efterfrågas.
Symtomskattning görs med validerade frågeformulär, CAT och/eller mMRC. Förekomst av exacerbationer det senaste året efterfrågas också. Lungfunktion följs utifrån sjukdomsutveckling.
Den icke-farmakologiska behandlingen bör alltid utvärderas med anamnes avseende:
- rökstatus
- fysisk aktivitet
- viktutveckling
- perifer syremättnad (SpO2) i vila.
- Samtliga patienter bör få en skriftlig behandlingsplan.
Remiss till specialist
I faktaruta 7 ges förslag på indikationer för remiss till lungmedicinsk specialist.
Förslag på remissindikation till lungspecialist - Faktaruta 7
-
Oklarhet kring diagnostik, differentialdiagnostik och behandling.
-
Yngre patient (< 45 år).
-
Upprepade exacerbationer.
-
Komplicerande komorbiditeter.
-
Påvisad respiratorisk insufficiens (redan vid saturation < 92 % i vila bör blodgas kontrolleras).
-
Omfattande rehabiliteringsbehov.
Klinisk uppföljning bör planeras med ledning av:
- sjukdomens svårighetsgrad (lungfunktion, A-E klassifikation)
- förlopp
- tobaksvanor
- samsjuklighet.
Det bör särskilt beaktas att en uppföljning av patienten bör ske 6 veckor efter en exacerbation. Struktur för uppföljning vid KOL, se figur 3.