Läkemedelsbehandling
Målsättningen med läkemedelsbehandling vid kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är att minska symtom/förbättra hälsorelaterad livskvalitet och minska risken för exacerbationer. Behandlingen baseras på gradering av symtom och exacerbationshistorik.
Läkemedelsbehandling vid KOL ges i syfte att minska symtom/förbättra hälsorelaterad livskvalitet samt för att minska risk för exacerbationer, progress och mortalitet.
Val av farmakologisk behandling hos tidigare obehandlad patient baseras på gradering av symtom och exacerbationshistorik, utifrån indelningen i grupperna A, B och E.
Klassifikation av KOL baseras på spirometri efter bronkdilatation (GOLD 1-4) samt symtomskattning med validerade frågeformulär (CAT och/eller mMRC) och uppgift om exacerbationer senaste 12 månaderna (A, B eller E). Olika steg i behandlingstrappan anges i förhållande till A-E.
Symtomvärdering görs med CAT eller mMRC, där CAT <10 och mMRC <2 tolkas som låg symtombörda. Om patienten senaste året haft två exacerbationer, alternativt en som krävt sjukhusvård, anses risken för framtida exacerbationer vara hög (GOLD grupp E).
* ICS bör sättas in vid upprepade exacerbationer.
** PDE-4-hämmare (roflumilast) kan prövas hos individer med FEV1 < 50 % av förväntat värde och kronisk bronkit och upprepade exacerbationer, trots behandling med LAMA + LABA.
Behandlingstrappa vid KOL med en grundläggande icke-farmakologisk behandling för samtliga patienter (steg 1) varefter farmakologisk behandling gradvis ökas i steg 2-5. Patienten behandlas vanligen inledningsvis i primärvården (steg 2-3), och även på steg 4 behandlas de flesta i primärvården, medan behandling sker via specialistklinik på steg 5.