Uppföljning
Eftersom astma är en variabel sjukdom är uppföljning och justering av behandlingen viktig för att säkerställa att astmakontroll uppnås. Exacerbationer bör alltid följas upp.
Individer med astma bör erbjudas regelbunden uppföljning. Som framgår i figur 3 bör uppföljning göras fortlöpande, behandlingen utvärderas och eventuell medicinjustering göras. Både fysiska besök och telefon- eller digital uppföljning kan vara möjliga.
Socialstyrelsen rekommenderar i de nationella riktlinjerna
(5)att uppföljningen bör omfatta bland annat:
- bedömning av symtom
- fysisk aktivitet
- sjukfrånvaro
- eventuell rökning
- inhalationsteknik
- eventuella läkemedelsbiverkningar.
Exacerbationshistorik är viktig att kartlägga.
Behandlingseffekten utvärderas utifrån graden av astmakontroll (se tabell 1). Det validerade frågeformuläret ACT rekommenderas som ett hjälpmedel främst för att skatta symtom, där > 19 poäng tyder på god astmakontroll. PEF-registrering kan även vara av värde. Ibland behövs lungfunktionsundersökningar.
Dossänkning eller utsättning av läkemedel bör ske efter noggrant övervägande och med uppföljande kontroller. Den skriftliga behandlingsplanen bör följas upp och vid behov revideras. I de nationella riktlinjerna finns detaljerade rekommendationer för hur ofta uppföljningarna bör ske. Vanligen bör patienter med astma följas upp minst en gång årligen och inom sex veckor efter exacerbation. Vid okontrollerad astma krävs tätare uppföljningar
(5).
Grad av astmakontroll och struktur för uppföljning
| Karakteristikum | Full kontroll |
|---|---|
| Symtom dagtid | ≤ 2 gånger/vecka |
| Begränsning av fysiska aktiviteter | Ingen |
| Symtom/uppvaknande nattetid | Ingen |
| Behov av symtomatisk behandling | ≤ 2 gånger/vecka |
| Lungfunktion (PEF eller FEV) | Normal |
| Exacerbationer | Inga |
För astmapatienter som inte uppnår god astmakontroll på läkemedelsbehandling bör man överväga exempelvis följande möjliga bidragande orsaker:
-
felaktig inhalationsteknik
-
otillräcklig följsamhet till ordinerad behandling
-
patienten dosökar inte ICS-innehållande läkemedel vid försämring eller förkylning
-
pågående exponering för allergener eller irritanter i hem, under fritid eller på arbetsplats
-
felaktig diagnos eller annat bidragande tillstånd (EILO, dysfunktionell andning, sensorisk hyperreaktivitet, muskuloskelettala symtom med mera)
-
otillräckligt behandlade komorbiditeter (rinosinuit, gastroesofagal reflux, obesitas, obstruktiv sömnapné)
-
förekomst av behandling med läkemedel som kan försämra astma.
Astmabehandlingen bör följas upp fortlöpande både vad gäller olika aspekter på astmakontroll och förekomst av läkemedelsbiverkningar. Utvärderingen får sedan bli vägledande för justeringar.