Biverkningar
De läkemedel som till största delen används vid astma har en välkänd biverkningsprofil.
Biverkningarna av inhalationssteroider är dels lokala, dels systemiska. Till de lokala biverkningarna hör heshet, som orsakas av direkteffekter på stämbanden, respektive kandidainfektion i munhålan. Risken för kandidainfektion i munhålan kan minskas genom sköljning av munnen efter inhalation
(20).
Systembiverkningarna är vanligen dosberoende. De förekommer sällan och då främst vid behandling med höga doser. De kan utgöras av exempelvis ökad risk för ytliga blåmärken.
Jämfört med behandling med inhalationssteroider leder systemisk behandling, med exempelvis perorala glukokortikoider, till betydligt högre risk för systembiverkningar. Vid längre tids behandling eller återkommande kortare kurer innefattar dessa även exempelvis osteoporos och binjurebarkspåverkan
(9). Vid de systemiska doser som används vid exacerbationsbehandling kan exempelvis sömnstörning, humörförändringar, ökad aptit och reflux förekomma vid kortvarig behandling
(2).
Vid behandling med leukotrienreceptorantagonister ses bland annat huvudvärk och buksmärtor. Psykiatriska biverkningar som mardrömmar och depression förekommer
(21). Bland de dosberoende biverkningarna till behandling med beta-2-receptoragonister noteras takykardi
(9).
Inhalerade antikolinerga muskarinreceptorantagonister ger ökad risk för antikolinerga biverkningar, som muntorrhet och urinretention. Risken ökar med ökad dos.
I de myndighetsgodkända produktresuméerna finns uppdaterad information om kända biverkningar, se till exempel Sök Läkemedelsfakta.