Påskyndad giftelimination

Efter att ett toxin tagits upp systemiskt kan vårdpersonal i vissa fall påskynda eliminationen av toxinet ut ur kroppen.

De två vanligaste metoderna är:

  1. Stimulerad renal elimination – ökad diures och urinalkalinisering

  2. Dialys

Stimulerad renal elimination

Ökad diures används till exempel vid överdoser med kalium och litium samt vid litiumackumulation. Urinalkalinisering kan bli aktuellt vid salicylat eller metotrexatförgiftning.

Många agens (eller metaboliter) är beroende av renal utsöndring. Det är därför alltid av värde att se till att den förgiftade patienten är väl uppvätskad och har en fullgod urinproduktion. 

Diuresen ska stimuleras med vätsketillförsel. Diuretika har endast en indikation om patienten är kliniskt övervätskad. Det finns ett undantag och det är vid kaliumförgiftning. På Giftinfo finns information om kalium.

Vid kronisk litiumförgiftning, det vill säga vid ackumulation, är uppvätskning och ökad diures en hörnsten i behandlingen. Måldiures cirka 1,5–2 ml/kg kroppsvikt/timme. På Giftinfo finns information om litium.

Dialys vid förgiftning

För att det ska vara möjligt att öka eliminationen av ett agens via dialys måste följande egenskaper hos ämnet vara uppfyllda:

  1. En tillräckligt stor del av ämnet måste befinna sig i blodbanan, det vill säga, ämnet måste ha låg distributionsvolym, eftersom det är via blodet dialysen sker.

  2. Kroppens egen förmåga att utsöndra ämnet måste vara låg/långsam, annars blir tidsvinsten med dialys försumbar. Detta kan påverkas av nedsatt njur- eller leverfunktion.

Dialys är resurskrävande och dessutom förenat med vissa risker. Det ska därför primärt användas då det finns vinster kopplade till mortalitet/morbiditet. En relativ indikation kan vara påtagligt förkortad vårdtid. 

Dialys vid förgiftning, kan antingen genomföras som intermittent hemodialys, IHD (via njurmedicin) eller som kontinuerlig dialys på IVA (CRRT‍-‍”Prismadialys”).  

IHD är minst 4‍–‍6 gånger mer effektivt per tidsenhet jämfört med CRRT. Vid förgiftningar, där man så snabbt som möjligt vill avlägsna ett organskadande ämne, är därför IHD att föredra (om möjlighet finns).

Dialys kan vara aktuellt vid svår förgiftning med exempelvis följande substanser:

  • toxiska alkoholer (metanol och etylenglykol)
  • litium
  • valproat
  • karbamazepin
  • aciklovir
  • metformin.

Är du nöjd med Läkemedelsboken?

Är du nöjd med Läkemedelsboken?

Tack för dina synpunkter!

Dessa är värdefulla i den fortsatta utvecklingen av webbplatsen.

Vi läser allt som skickas in, men eftersom dina synpunkter är anonyma kommer vi inte att skicka något svar till dig.

Läkemedelsboken vänder sig framför allt till dig som är specialist i allmänmedicin, läkare under specialiserings- eller allmäntjänstgöring, studerande inom medicin och farmaci, men också till dig som är läkare i behov av råd vid medicinska problem utanför den egna specialiteten.

Om du är en av dem som Läkemedelsboken vänder sig till vill vi gärna veta vad du tycker om webbplatsen och dess innehåll. 

Läkemedelsboken vänder sig framför allt till dig som är specialist i allmänmedicin, läkare under specialiserings- eller allmäntjänstgöring, studerande inom medicin och farmaci, men också till dig som är läkare i behov av råd vid medicinska problem utanför den egna specialiteten.

Om du är en av dem som Läkemedelsboken vänder sig till vill vi gärna veta vad du tycker om webbplatsen och dess innehåll. 

Är du nöjd med Läkemedelsboken?

Vill du få återkoppling?

Om du vill få svar från oss behöver du använda Läkemedelsverkets ordinarie kontaktvägar som du hittar på sidan Kontaktuppgifter.

Tänk på att det du skickar in till Läkemedelsverket blir en så kallad allmän handling. Läs om hur Läkemedelsverket behandlar personuppgifter.

Vill du få återkoppling?

Om du vill få svar från oss behöver du använda Läkemedelsverkets ordinarie kontaktvägar som du hittar på sidan Kontaktuppgifter.

Tänk på att det du skickar in till Läkemedelsverket blir en så kallad allmän handling. Läs om hur Läkemedelsverket behandlar personuppgifter.