Undvikande restriktiv ätstörning (ARFID)
Vid undvikande restriktiv ätstörning har personen inte någon störning i kroppsuppfattningen eller viktfobi. Problematiken med födointaget beror istället på en sensorisk känslighet för vissa typer av mat, ett ointresse för mat eller en rädsla för negativa konsekvenser av matintag exempelvis att sätta i halsen eller bli illamående.
Undvikande restriktiv ätstörning (Avoidant/Restrictive Food Intake Disorder – ARFID) är en förhållandevis ny diagnos. ARFID är ett paraplybegrepp och innefattar olika typer av svårigheter med födointag
(14).
Diagnosen handlar huvudsakligen om födorelaterade svårigheter och skiljer sig från anorexia nervosa och atypisk anorexia nervosa eftersom det inte förekommer någon kroppsuppfattningsstörning eller viktfobi. Många med ARFID har en låg eller normal vikt, men personer med ARFID kan även vara överviktiga.
Centrala symtomområden
De tre centrala symtomområdena är:
- sensorisk känslighet
- ointresse för mat
- rädsla för negativa konsekvenser.
Sensorisk känslighet
Sensorisk känslighet utmärks av ett undvikande och selektivt ätande med en aversion mot mat. Aversionen är baserad på sensoriska egenskaper vilket medför att endast ett begränsat antal livsmedel blir möjliga att äta. Val av livsmedel grundas på konsistens, smak, färg och lukt. För den drabbade kan det bli helt omöjligt att äta livsmedel som kan ge upphov till obehagliga reaktioner.
Ointresse för mat
Ett restriktivt ätande kan bero på ointresse för mat eller ointresse för att äta mat. De som är drabbade kan vara lättdistraherade och ha lätt för att glömma att de skall äta. Dessa personer kan också sakna hungerkänslor.
Rädsla för negativa konsekvenser
Den drabbade undviker mat på grund av negativa erfarenheter som ger en rädsla för att till exempel sätta i halsen, bli illamående, kräkas eller magont. Den här typen av rädsla leder till ett fokus på negativa konsekvenser av att äta.
Vid en undersökning av barn
(15)fann man att symtomområdena fördelade sig enligt följande:
-
61 procent begränsade födointaget på grund av sensoriska egenskaper hos maten
-
39 procent saknade intresse för mat och att äta
-
15 procent undvek mat av rädsla för negativa konsekvenser som att sätta i halsen eller kräkas.
Dessa tre symtomområden existerar inte alltid avgränsade från varandra, utan en kombination av dem är inte helt ovanligt. Enligt samma undersökning hade 15 procent av barnen minst två av dessa svårigheter.
Diagnos
För att diagnosen ARFID ska gälla måste någon av de tre symtomområdena ovan vara tillämpbara. Patienten kan vara i svält, ha en näringsbrist eller vara beroende av näringstillskott. Diagnos kan ställas även om inga av de konsekvenser som nämns ovan är aktuella. Det gäller om patienten har ett acceptabelt mat- och näringsintag, men ätsvårigheterna ger upphov till uttalade psykosociala svårigheter. En ytterligare skillnad mot anorexia nervosa är att det inte finns någon kroppsuppfattningstörning.