Anorexia nervosa

Anorexia nervosa börjar oftast med en viktnedgång som kan vara viljemässig som vid bantning, men viktnedgången kan även utlösas av någon stressande händelse eller en infektion. Personen som går ner i vikt och hamnar i svält kan, framför allt de med en genetisk sårbarhet, riskera att utlösa anorexia nervosa 

. Efter att sjukdomen har utvecklats är det vanligt att den drabbade har en uttalad rädsla för att gå upp i vikt och ständigt känner sig tjock trots en betydande undervikt. Efter hand går all tid och energi åt till tankar på mat, vikt och kroppsutseende. Kropps- och viktfixeringen förvärras ofta i takt med sjunkande vikt. Till symtombilden hör oftast också ett tvångsmässigt och överdrivet motionerande.

Då varje måltid är förknippad med stark ångest och rädsla för att gå upp i vikt, blir självkänslan kopplad till hur väl man lyckas kontrollera sitt ätande och därmed även sin vikt. Om man kan avstå från mat trots en betydande hunger, känner man sig nöjd och självkänslan ökar.

Efter hand utvecklas symtombilden så att personen blir alltmer självupptagen, tvångsmässig och socialt isolerad. Personen blir lättirriterad om något stör de tvångsmässiga rutinerna. Man undviker ofta gemensamma måltider i familjen eller skolan genom att uppge att man redan har ätit. Däremot uppehåller man sig gärna i köket för att övervaka matlagningen.

Vanliga psykiska symtom är:

• sömnsvårigheter
• ångest
• koncentrationssvårigheter
• depression.

Somatisk påverkan

Då patienten är i uttalad svält leder det till såväl somatiska som psykiska symtom, se faktaruta 1.

Bradykardi inträder relativt tidigt i sjukdomsförloppet vid anorexia nervosa. Enbart måttlig bradykardi (puls på cirka 50 slag/minut) ger ingen ökad risk för hjärtrytmrubbningar. Vid mer uttalade svälttillstånd får man ofta en hjärtfrekvens under 40 slag/minut. Om en person med en hjärtfrekvens på under 40 slag/minut, från en dag till en annan, får en relativ takykardi, (puls på 60‍–‍70 slag/minut) kan detta vara ett allvarligt tecken på begynnande hjärtsvikt.

Somatiska tillstånd kan ibland ge ätproblem och viktminskning som vid anorexia nervosa, men även utlösa en ätstörning. Somatiska differentialdiagnoser som behöver uteslutas vid diagnostisering av anorexia nervosa är:

• Hypertyreos
• Diabetes mellitus
• Binjurebarksinsufficiens (Addisons sjukdom)
• Hypofysinsufficiens
• Inflammatorisk tarmsjukdom
• Celiaki
• Hjärntumör.

Diagnos­tisering av anorexia nervosa

För diagnosen anorexia nervosa krävs det enligt DSM‍-‍5 (Diagnostic and Statistical Manual of mental disorders, femte upplagan) att:

• En uttalad undervikt som beror på otillräckligt energiintag är det primära kriteriet.

• Personen har en rädsla för att gå upp i vikt eller ett ihållande beteende som förhindrar viktuppgång.

• Till diagnosen hör även en störning av kroppsuppfattningen som inkluderar en eller flera av dessa tre olika delar:

  1. Perception; patienten upplever sig större än vad han/hon i själva verket är avseende vikt och form.

  2. Attityd; ett uttalat kroppsmissnöje som allvarligt påverkar självvärderingen.

  3. Förnekelse; patienten förnekar allvaret i det kroppsliga tillståndet.

Atypisk anorexia nervosa

Atypisk anorexia nervosa innebär att samtliga kriterier för anorexia nervosa är uppfyllda men trots signifikant viktnedgång är patientens vikt inom normala gränser. Det är ett tillstånd som kan vara lika allvarligt som anorexia nervosa, och den drabbade kan vara i livshotande svält trots att vikten är normal. Ofta har dessa personer varit överviktiga innan insjuknandet.