Initialt omhänder­tagande av trauma i glesbygd

Initialt omhändertagande av trauma i glesbygd kräver snabb och effektiv bedömning och handläggning enligt ABCDE-‍principen för att upptäcka och åtgärda akuta tillstånd och skador.

Handläggningen av trauma sker ibland initialt i primärvården, särskilt i glesbygd. Omhändertagandet sker enligt ABCDE-‍principen och bör innefatta en snabb bedömning där vårdenheten utifrån lokala förutsättningar kan upptäcka och åtgärda urakuta tillstånd 

(38)

.

Det är värdefullt att tidigt skapa sig en uppfattning om det trauma patienten har utsatts för eftersom det kan ge en fingervisning om allvarlighetsgraden såväl som typ av skador som kan föreligga 

(39)

. Handlar det om högenergitrauma, till exempel trafikolycka eller fall från hög höjd, eller lågenergitrauma, såsom fall i samma plan?

Undersökningen utgör ett underlag för prioritering av det fortsatta omhändertagandet. Detta är viktigt när avståndet till närmaste sjukhus är långt och/eller flera skadade finns.

För att kunna genomföra undersökningen på bästa sätt ska kläderna avlägsnas från patienten. En bra minnesregel vid undersökningens olika steg enligt ABCDE-‍konceptet är att utgå från principen ”titta, lyssna, känn” 

(40)

. När samtliga steg är genomgångna är det viktigt att re-‍evaluera status och åtgärder.

  • Titta

    • Mun: Finns lösa tänder eller kroppfrämmande föremål (till exempel tuggummi, snus) som senare kan riskera att obstruera en initialt fri luftväg?

    • Hals: Uteslut trakealdeviation eller halsvenstas (kan exempelvis förekomma vid ventilpneumothorax).

  • Lyssna

    • Hörs ljud som kan tyda på obstruerad luftväg (till exempel stridor)?

    • Vid stridor:
      • Bedöm bakomliggande orsak, till exempel allergisk reaktion, trauma mot halsen, främmande kropp, sänkt vakenhetsgrad.
      • Rikta åtgärd mot bakomliggande orsak.
      • Vid extraktion av främmande kropp används med fördel Magills tång.

    • Vid behov av luftvägsassistans kan följande provas:
      • Syrgas
      • Hak- och käklyft
      • Näskantarell
      • Svalgtub
      • Pocketmask
      • Larynxmask
      • Mask och rubensblåsa
      • Endotrachealtub och Rubensblåsa
      • Kirurgisk luftväg
      • Jetinsufflation

  • Känn

    • Känn igenom ansiktsskelettet; uteslut frakturer och subkutana emfysem.

  • Nackundersökning (ingår också under steg A):

    Vid misstanke om halsryggskada ska man handlägga patienten med spinal rörelsebegränsning. Det är av största vikt att undvika onödiga förflyttningar hos patienter med misstänkt nackskada då detta kan leda till att skadorna förvärras 

    (41)

    . Handläggningen är beroende av patientens ålder:

    • Patient > 16 år som uppvisar kliniska tecken på halsryggskada eller där halsryggskada kan förekomma ska immobiliseras, vilket kan ske manuellt eller med externa hjälpmedel såsom huvudblock.

    • Patient < 16 år som uppvisar kliniska tecken eller symptom förenliga med halsryggskada eller uppfyller kriterierna för traumalarm ska erhålla spinal rörelsebegräsning precis som patienter > 16 år tills skada kunnat uteslutas.

    • Bra att ta i beaktande är barnets ålder vid val av immobilisering:
      • För barn < 3 år utgör ett babyskydd (till bilen) en bra spinal rörelsebegränsning.  
      • För barn < 9 år, som ligger på rygg, rekommenderas att lägga en förhöjning under axelpartiet/överkroppen.  
  • Titta

    • Rör sig bröstkorgen symmetriskt?
    • Föreligger ”flail chest” (instabil bröstkorg) som orsakar paradoxal andning?
    • Tar patienten hjälp av accessorisk muskulatur som tecken på ansträngt andningsarbete?
    • Räkna andningsfrekvens (samtidigt som undersökningen fortsätter).

  • Lyssna

    • Normala andningsljud bilateralt?
    • Saknas andningsljud på någon sida?
    • Finns rassel?

  • Känn

    • Palpera och perkutera över bröstkorgen:
      • Dämpat ljud vid perkussion förekommer vid vätskenivåer.
      • Hypersonora ljud vid perkussion förekommer vid pneumothorax.
      • Krepitationer vid palpation förekommer vid subkutant emfysem.

  • Kontroll av saturation.

Syftet med undersökningen är att utreda om akut thoraxskada föreligger som kan förklara eller bidra till kardiopulmonell påverkan, till exempel ventilpneumothorax. Vid misstanke om ventilpneumothorax krävs avlastning genom punktion med kanyl interkostalt.

  • Titta

    Titta på patientens hud – blek och kladdig hud kan tyda på cirkulatorisk chock.

  • Lyssna

    Ställ frågor till patienten. Om patienten är orienterad och ger rimliga svar indikerar det adekvat cerebral cirkulation.

  • Känn

    Känn efter puls i a. radialis, a. femoralis eller a. carotis. Tunn och snabb puls kan indikera hypovolemi.

  • Räkna hjärtfrekvens, kontrollera blodtryck och elektrokardiogram (EKG).
  • Sätt två grova perifera venkatetrar (PVK).
  • Kontrollera prover (till exempel patientnära tester för kapillärt glukos och hemoglobin).

Vid cirkulatorisk chock:

  • Ordinera kristalloid infusion.
  • Eftersök blödningskälla, se faktaruta 5.

En minnesregel vid bedömning av blödning är att leta efter “blood on the floor, plus four more” 

(42)

. Leta efter extern, synlig blödning samt tecken till inre blödning i följande kroppslokaler:

  • bröstkorg
  • buk
  • bäcken
  • ben och armar.
  • Vakenhetsgrad:

    Det finns flera olika skalor för bedömning av vakenhetsgrad, se kapitel Akut medvetslöshet. Ett enkelt sätt att bedöma patientens vakenhetsgrad är att använda AVPU-‍skalan 

    (43)

    :

    • Alert” – alert och fullt vaken.
    • Voice” – slö men svarar på verbala stimuli.
    • Pain” – reagerar på smärtstimuli.
    • Unresponsive” – ingen reaktion på smärta.

  • Fokalneurologiska funktioner:
    • Rör patienten samtliga extremiteter vid stimuli?
    • Föreligger hemi-/parapares?
    • Reagerar pupiller för direkt och indirekt ljus?

Fortsatt undersökning med fokus på att hitta skador som inte identifierats under steg A-‍D samt förebyggande av nedkylning.

  • Blockvändning:

    För att identifiera skador på ryggen kan man, då det är motiverat, genomföra blockvändning, även kallat ”log roll”. Det innebär att patientens huvud stabiliseras samtidigt som flera personer hjälper till att vända patienten till höger eller vänster sida. Vänd åt den för patienten mest lämpliga sidan. Undersök följande:

    • Skada på ryggsidan?
      • Undersök spinalutskott.

    • Per rektum-palpation:
      • Bedöm sfinktertonus, finns det tecken på ryggmärgsskada?
      • Förekomst av blod i ändtarmen?
      • Vid bäckenfraktur kan prostatakörtelns läge förändras.

  • Mätning av kroppstemperatur:

    Mät kroppstemperatur och åtgärda/‌förebygg hypotermi. Hypotermi påverkar patientens fysiologi med sämre överlevnad som följd 

    (44)

    .

Anläggning av infart

Intravenös infart bör anläggas med så grov perifer venkateter (PVK) som möjligt (två infarter). I kritiska situationer, där PVK är svår att anlägga, bör man i stället överväga intraosseös nål 

(45)

. En tumregel är att överväga intraosseös nål i en livshotande situation där två misslyckade PVK-‍försök har gjorts.

En intraosseös nål kan sitta upp till 72 timmar, men man bör avveckla den så snart man har etablerat en alternativ infart. En intraosseös nål har följande användningsområden:

  • Akut tillförsel av läkemedel.

  • Provtagning (proverna ska då märkas särskilt så att det framgår att de är tagna via intraosseös nål).

  • Administrering av infusioner (undantaget cytostatika). Infusioner behöver ges med övertryck, till skillnad från vid administration via PVK. Till barn ska man ge vätsketillförsel baserat på vikt manuellt med spruta.

Det finns situationer när anläggning av intraosseös nål är kontraindicerad 

(46)

. Det gäller bland annat när patienten:

  • inom <48 timmar har erhållit eller utsatts för försök att anlägga intraosseös nål i samma extremitet

  • nyligen har genomgått en ortopedisk operation i samma extremitet

  • har en infektion eller brännskada i nålens tilltänkta placeringsområde

  • har en protes i det ben där nålen ska sättas

  • har en fraktur i den extremitet där nålen ska sättas.

För instruktioner om praktiskt handhavande vid anläggning av intraosseös infart, se lokal rutin eller manual för den produkt som används.

Är du nöjd med Läkemedelsboken?

Är du nöjd med Läkemedelsboken?

Läkemedelsboken vänder sig framför allt till dig som är specialist i allmänmedicin, läkare under specialiserings- eller allmäntjänstgöring, studerande inom medicin och farmaci, men också till dig som är läkare i behov av råd vid medicinska problem utanför den egna specialiteten.

Om du är en av dem som Läkemedelsboken vänder sig till vill vi gärna veta vad du tycker om webbplatsen och dess innehåll. 

Är du nöjd med Läkemedelsboken?

Vill du få återkoppling?

Om du vill få svar från oss behöver du använda Läkemedelsverkets ordinarie kontaktvägar som du hittar på sidan Kontaktuppgifter.

Tänk på att det du skickar in till Läkemedelsverket blir en så kallad allmän handling. Läs om hur Läkemedelsverket behandlar personuppgifter.