Multipel skleros

MS är en kronisk inflammatorisk och demyeliniserande sjukdom som engagerar det centrala nervsystemet (CNS), det vill säga hjärna och ryggmärg 

. Symtom som kännetecknar sjukdomen är spridda inflammatoriska härdar med myelinförlust och varierande grad av axonal skada 

. Redan tidigt i sjukdomsförloppet uppkommer axonal skada och hjärnatrofi, vilket har betydelse för den långsiktiga funktionsutvecklingen.

Sjukdomens förlopp varierar betydligt mellan olika individer, både avseende inflammatorisk aktivitet och hastighet i funktionsförsämring.

Näst efter trauma är MS den vanligaste orsaken till neurologisk funktionsnedsättning hos yngre vuxna. Varje år får omkring 1 000 personer diagnosen MS i Sverige och cirka 20 000 personer lever med sjukdomen idag. Debutåldern är vanligen mellan 20 och 40 år och kvinnor får sjukdomen ungefär två till tre gånger så ofta som män. Utan behandling utvecklar många personer successivt ökande funktionsnedsättning och sjukdomen är i genomsnitt förenad med en förkortad livslängd på cirka 5–‍10 år.

Orsaken till MS är inte fullt klarlagd men man anser att den beror på ett samspel mellan genetisk sårbarhet och miljöfaktorer. Den starkaste genetiska kopplingen finns inom Human Leukocyte Antigen (HLA)‍-‍regionen.

Följande miljöfaktorer är associerade med ökad risk för MS:

• genomgången infektion med Epstein–‍Barr-virus
• rökning
• låg solexponering/låga D‍-‍‍vitaminnivåer
• övervikt i unga år.

Traditionellt sett delar man in MS i skovvis och progressiv sjukdom. Vanligen debuterar MS med ett skovvist förlopp. Symtom som kännetecknar förloppet är attacker med nytillkomna eller förvärrade neurologiska symtom (skov) följda av perioder av partiell eller fullständig återhämtning. Fokal inflammation i CNS är det som orsakar skoven. Med tiden utvecklar en betydande andel personer med skovvis MS en sekundärprogressiv fas med gradvis ökande funktionsnedsättning, där neurodegenerativa processer får större betydelse.

En mindre andel av personerna med MS insjuknar primärprogressivt, med långsamt tilltagande funktionsnedsättning redan från debut och utan tydliga skov. Symtombilden är heterogen vid alla former av MS, och både inflammatorisk aktivitet och progressionstakt skiljer sig avsevärt mellan individer.

Behandlings­möjligheter

Behandlingsmöjligheterna för personer med skovvis MS har avsevärt förbättrats under de senaste decennierna. För många är idag prognosen god tack vare en tidigt insatt och effektiv sjukdomsmodifierande behandling, vilket ger kraftigt minskad skovfrekvens och nedsatt risk för bestående funktionsnedsättning.

För personer med primärprogressiv eller sekundärprogressiv sjukdom är behandlingsmöjligheterna mer begränsade, och det saknas i stor utsträckning läkemedel med tydlig effekt på den fortskridande funktionsförlusten. Detta innebär att en betydande grupp personer med MS fortfarande utvecklar omfattande och ibland snabbt progredierande funktionsnedsättning. Samtidigt finns stora möjligheter att påverka livskvalitet och funktion genom symtomlindrande behandling, rehabilitering och multiprofessionellt omhändertagande.

Arbetsförmåga och social delaktighet

MS‍-‍sjukdom påverkar ofta arbetsförmåga och social delaktighet. Sjukskrivning, sjukersättning och behov av stöd från närstående eller samhället är vanligt, särskilt vid mer avancerad sjukdom. Omkring 20 procent har hel sjuk‍- eller aktivitetsersättning och ytterligare en stor andel har sjukpenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning på deltid. De totala samhällskostnaderna ökar tydligt med graden av funktionsnedsättning, där produktionsbortfall och kommunala insatser dominerar vid svår sjukdom.

Sammantaget är MS en livslång sjukdom med stor individuell variation, där tidig diagnostik och korrekt klassificering av sjukdomsaktivitet är avgörande för val av behandling och långsiktig prognos.