Förskrivarens roll vid generiskt utbyte

Förskrivaren har följande ansvar vid generiskt utbyte: 

• Förskrivaren behöver bedöma om det finns medicinska skäl som gör att patienten inte bör erbjudas utbyte på apoteket. Om förskrivaren säger nej till utbyte får patienten alltid det förskrivna läkemedlet expedierat på apoteket. 

• Förskrivaren behöver informera patienten om att det förskrivna läkemedlet kan komma att bytas ut på apoteket. 

• Förskrivaren bör vid uppföljning och utvärdering av behandlingen överväga om utbytet eventuellt kan ha påverkat läkemedelsanvändningen. 

Bedöma om det finns medicinska hinder för utbyte

Förskrivaren behöver ta ställning till om det finns medicinska skäl till att ett utskrivet läkemedel inte får bytas ut på apoteket 

(1)

. Förskrivaren bör i så fall informera patienten om detta.

Exempel på medicinska skäl som kan göra att förskrivaren behöver motsätta sig utbyte är: 

• om patienten är allergisk mot hjälpämnen eller tillsatsämnen som kan förekomma i läkemedel.

• när patienten har svårt att hantera ett byte till läkemedel med annat namn och utseende.

• när det finns en tydlig risk att bytet i sig skulle kunna innebära en förväxlingsrisk, så att patienten riskerar att avbryta en pågående behandling eller av misstag ta dubbla doser.

Förskrivaren behöver inte ta hänsyn till, eller känna till, alla andra utbytbara läkemedel som det förskrivna läkemedlet skulle kunna bytas ut mot på apoteket. Vilka läkemedel som är utbytbara kommer normalt att ändras över tid, allteftersom läkemedel godkänns och avregistreras.

Syftet med förskrivarens bedömning är att värdera möjliga risker för patienten om utbyte sker till ett utbytbart alternativ som kan ha annan utformning, andra hjälpämnen eller ha ett annat läkemedelsnamn, trots att det är medicinskt likvärdigt.

Ange på receptet om ett läkemedel inte ska bytas ut

Det är viktigt att förskrivaren vid förskrivningstillfället motsätter sig utbyte om det finns medicinska skäl för det. Förskrivaren ska då signera på receptet att det förskrivna läkemedlet inte får bytas ut.

När receptet expedieras på apotek ska farmaceuten förutsätta att förskrivaren har gjort denna aktiva bedömning och att läkemedlet kan bytas ut om det inte finns någon markering på receptet. Farmaceuten på apoteket kan inte motsätta sig utbyte av rent medicinska skäl annat än i akuta undantagsfall, då förskrivaren inte går att nå vid expeditionstillfället.

Om det i dialog mellan farmaceut och kund på apoteket framkommer att det finns medicinska skäl som gör att utbyte inte är lämpligt, behöver som regel förskrivaren kontaktas för ett nytt recept eller för att ändra receptet.

Om förskrivaren eller farmaceuten motsätter sig utbyte omfattas hela kostnaden av högkostnadsskyddet.

När det inte finns medicinska hinder

När förskrivare bedömer att det inte finns några medicinska skäl att hindra ett utbyte på apotek, behöver de inte göra någon särskild markering om detta på receptet.

Farmaceuter på apotek ska kunna förutsätta att förskrivaren har bedömt att utbyte är medicinskt lämpligt för patienten när receptet sedan expedieras på apoteket. Om ett utbyte är aktuellt på apoteket erbjuds patienten utbyte av det förskrivna läkemedlet mot den förpackning som är periodens vara vid expeditionstillfället.

Farmaceuten kan motsätta sig utbytet om den förpackning som är periodens vara vid expedieringstillfället inte är lämplig för patienten i fråga. Det kan till exempel vara fallet om receptet förskriver dosering med en halv tablett men det läkemedel som är utsett till periodens vara inte har en brytskåra som möjliggör delning i två lika stora doser. När farmaceuten motsätter sig utbytet expedierar apoteket den förskrivna läkemedelsförpackningen.

Patienten kan också själv motsätta sig utbyte på apotek. Patienten får då betala skillnaden mellan priset för det förskrivna läkemedlet och det läkemedel som apoteket erbjudit byte till (periodens vara).

Om patienten varken vill ha det förskrivna läkemedlet eller det som apoteket erbjuder, utan ett annat utbytbart läkemedel, får patienten själv betala hela kostnaden för det läkemedlet. Läs mer i avsnitt Periodens vara i kapitel Läkemedelsförmånerna. 

Farmaceuten ska jämföra förpack­ningarna

Det är viktigt att den förpackning av ett läkemedel som förskrivs är lämplig för den enskilde patienten. För patienter som behöver ett extra stöd för att hålla ordning på om de tagit dagens dos kan en kalenderförpackning vara till hjälp.

En lättöppnad, anpassad förpackning kan underlätta för till exempel en reumatiker. Det är den förskrivna förpackningen som farmaceuten jämför med vid sin bedömning av om byte till periodens vara är lämpligt. Farmaceuten kan bara expediera förskriven vara eller periodens vara inom högkostnadsskyddet. 

Farmaceuten kan expediera annan förpackning

Om det visar sig att receptet behöver ändras när receptet expedieras på apoteket, till exempel för att patienten behöver en viss typ av förpackning eller en annan läkemedelsform, behöver förskrivaren generellt sett kontaktas för att ge sitt samtycke.

Farmaceuten kan dock göra vissa ändringar av ett recept utan kontakt med förskrivaren, till exempel ändringar av tekniska skäl för att underlätta läkemedelsanvändningen för en patient som kan ha svårt att hantera en viss förpackningstyp.

En burk kan i ett sådant fall expedieras i stället för en blisterförpackning av samma läkemedel och förpackningsstorlek. En ändring av ett recept utan förskrivarkontakt får inte medföra att läkemedlet får en annan verkan än den avsedda 

(2)

.

Informera patienten om att utbyte kan ske

Om det inte finns några medicinska hinder ska förskrivaren informera patienten om att det förskrivna läkemedlet kan komma att bytas ut till ett annat likvärdigt läkemedel på apoteket 

(1)

.

Olika patienter kan behöva olika information, vid olika tillfällen och i olika former. Förskrivarens information ska förbereda patienten för utbytet och ge kunskap och trygghet om att ett utbytbart läkemedel ger samma behandlingsresultat, men till en lägre kostnad.

En patientstudie visar att patienter som fick information om generiskt utbyte av förskrivaren hade större tilltro till utbytbara läkemedel än de som inte informerades.

Förskrivaren bör informera patienten om att:

• Förskrivaren har gjort en aktiv bedömning att det inte finns några medicinska hinder för utbyte av aktuellt läkemedel.

• Utbytet innebär att patienten får ett läkemedel som innehåller samma aktiva substans och som ger samma behandlingsresultat till en lägre kostnad.

• Samtliga läkemedel som säljs på apotek är granskade och uppfyller samma krav på kvalitet, säkerhet och effekt.

• Skillnader kan förekomma mellan medicinskt likvärdiga läkemedel vad gäller produktnamn, hjälpämnen (till exempel färgämnen), förpackningstyp och viss information i bipacksedeln.

Förskrivaren bör i möjligaste mån använda namnet på den aktiva substansen i dialogen med patienten för att öka igenkänningen när apoteket erbjuder ett utbytbart läkemedel. Det bidrar också till att minska eventuella förväxlingsrisker efter ett utbyte.

Information ger trygghet

Förskrivare och farmaceuter är hälso- och sjukvårdspersonal. I egenskap av det har de ett allmänt informationsansvar gentemot patienten och är skyldiga att bidra till att upprätthålla en hög patientsäkerhet samt att anpassa informationen individuellt till varje patient 

(1)

.

Den information som patienten får från förskrivare och farmaceuter i samband med ett generiskt utbyte är avgörande för hur patienten upplever utbytet och för tilltron till utbytbara läkemedel 

(3) (4) (5) (6)

. Patienternas tilltro till utbytbara läkemedels säkerhet och effekt har visats vara viktig både för upplevd effekt och för upplevda biverkningar vid generiskt utbyte 

(7) (8) (9)

.

Informations­material om utbytbarhet

Som stöd i dialogen med patienten finns en patientfolder om generiskt utbyte som Läkemedelsverket och Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) tagit fram.

Det finns grupper av patienter som oftare än andra upplever problem i samband med att läkemedel byts ut, till exempel äldre personer eller personer som har många läkemedel. För vissa patienter kan skillnader i till exempel namn, färg och form hos läkemedlen leda till oro och osäkerhet 

(10) (11) (12) (13) (14)

.

En generellt bristande tilltro till generiska läkemedels effekt är också en del i detta 

(3)

. I värsta fall kan detta leda till felaktig eller avbruten läkemedelsanvändning. Ibland kan en utebliven effekt eller biverkningar som ökar i frekvens förklaras av felanvändning på grund av missförstånd i samband med ett generiskt utbyte.

Om det inte räcker att informera

Förskrivaren kan motsätta sig utbyte om den bedömer att patienten trots information inte har förutsättningar för att använda sina läkemedel rätt efter ett generiskt utbyte. 

Till exempel kan en dosett underlätta för patienter som behöver ytterligare stöd för att praktiskt klara av sin läkemedelshantering. Dosdispensering av patientens läkemedel kan också vara ett bra stöd.

Uppföljning efter utbyte

Utbyte på apotek är en naturlig och accepterad del i läkemedelsbehandlingen för många patienter, men kan ibland göra läkemedelsanvändningen mer komplicerad.

Det är viktigt att förskrivaren följer upp hur ett utbyte har fungerat för att kunna hjälpa till att reda ut eventuella missförstånd eller lösa problem som kan påverka patientens läkemedelsanvändning. Genom dialog och information om vad utbytet innebär går det att minska risken för missförstånd om generiskt utbyte och ge ökad trygghet. Läs mer under rubriken Informera patienten om att utbyte kan ske. 

Om det visar sig vid uppföljningen av behandlingen att generiskt utbyte bidragit till problem för den aktuella patienten bör förskrivaren överväga att motsätta sig utbyte av det förskrivna läkemedlet i fortsättningen.