Palliativ sedering

Palliativ sedering saknar internationellt vedertagen definition, och palliativ sedering är inte en evidensbaserad behandling. Om man överväger palliativ sedering är det rimligt att minst två specialistläkare (varav minst en är specialist i palliativ medicin) bedömer patienten tillsammans.

Det är viktigt att svårt sjuka patienter tidigt får veta att man kan lindra smärta och andra plågsamma symtom, men att det kan vara till priset av biverkningar, till exempel sänkt vakenhet eller nedsatt kognitiv förmåga. När livets slut närmar sig medför sjukdomen ofta att vakenhet och kognition minskar oavsett vilken behandling som ges. Om plågsamma symtom inte går att lindra på ett för patienten tillfredsställande sätt kan man komplettera behandlingen med sedativa/‌hypnotika. Dessa medel har ingen direkt analgetisk effekt, men kan ge tillräcklig sederande effekt för att symtomlindringen ska bli acceptabel.

Doseringen av analgetika och sedativa/‌hypnotika ska ske på ett sätt så att man uppnår god symtomlindring med minsta möjliga vakenhetspåverkan. Monitorering av effekt och biverkningar kan vara svår, och detta måste göras i nära samråd med omvårdnadspersonal och närstående.

Det är aldrig rätt att medvetet överdosera analgetika för att uppnå vakenhetssänkning eftersom det ger en mycket stor risk för obehagliga biverkningar, till exempel konfusion, hallucinationer och illamående. Avvägningen mellan hur mycket smärta eller andra plågsamma symtom och biverkningar som kan accepteras är svår och patientens synpunkter är viktiga. Men det är läkaren som fattar beslut om behandling. Patienten har rätt att avstå från symtomlindrande behandling, men kan inte kräva att få bli sövd.