Gastropares

Bakgrund

En ovanlig orsak till dyspeptiska besvär är gastropares, det vill säga att magsäcken inte kan tömma sig som den ska.

Oftast är gastropares en följdsjukdom till diabetes mellitus eller andra samsjukligheter som systemisk skleros, men det finns också idiopatiska former utan någon samsjuklighet. En särskild form av gastropares är den som orsakas av skada på vagusnerven (trunchal vagotomi) efter till exempel esofaguskirurgi.

Läkemedelsorsakad gastropares är också en viktig differentialdiagnos. Framför allt handlar det om opioider och glukagonliknande peptid‍-‍1 (GLP‍-‍1)‍-‍analoger som båda hämmar magsäckstömningen.

Symtom

Vanliga symtom på gastropares är:

• postprandiellt illamående
• kräkningar
• tidig mättnadskänsla
• buksmärta
• känsla av uppkördhet.

Halsbränna och sura uppstötningar är också vanliga vid gastropares.

Utredning

Gastropares kan misstänkas genom fyndet av kvarvarande matrester i magsäcken vid gastroskopi. Definitionen av gastropares är att magsäckstömningen är förlångsammad utan att det finns något mekaniskt hinder för tömningen.

För att ställa diagnosen behöver man bestämma tömningen av magsäcken. Det finns flera olika metoder för detta men den metod som är mest tillgänglig är scintigrafisk bestämning av tömningen för en isotopmärkt provmåltid. Internationellt har man kommit överens om att >60 % retention efter 2 timmar eller >10 % retention efter 4 timmar är patologiskt och ska betraktas som gastropares. Oavsett metod gäller att man ska göra undersökningen i gott blodsockerläge och utan inverkan av läkemedel som kan hämma magsäckens motilitet.

Behandling

I första hand behandlar man gastropares med dietära åtgärder. Kosten behöver vara finfördelad 

 , fettfattig och fiberfattig men tillräckligt energirik 

. Ibland kan man behöva flytande kost, liksom enteral nutrition till jejunum.

Läkemedels­behandling

Det finns inga läkemedel med gastropares som godkänd indikation i Sverige. Man har tidigare använt metoklopramid för symtomatisk behandling av gastropares men efter publiceringen av en rekommendation från EMA avråder man nu från användning av metoklopramid på grund av risken för neurologiska komplikationer. Enligt europeiska rekommendationer ska man inte ge metoklopramid i mer än 5 dagar.

Erytromycin men även andra makrolidantibiotika som azitromycin stimulerar motilinreceptorer och inducerar tömningsmotorik i magsäcken. Motilinreceptorn utvecklar dock snabbt takyfylaxi varför behandling endast kan ges intermittent i perioder om till exempel 3 veckor följt av 1 veckas uppehåll. Den dosering som kan användas är med flytande beredning 100‍-‍250 mg före måltid upp till 3 gånger per dag 

. Behandling av gastropares med makrolider är utanför godkänd indikation men stöds av såväl vetenskap som beprövad erfarenhet.

Kirurgisk behandling

Kirurgisk behandling kan bli aktuellt i annars helt terapirefraktära fall, såsom:

• gastrisk elektrisk stimulering
• endoskopisk pylorotomi
• kirurgisk by‍‍-‍‍pass
• olika resektionskirurgiska metoder (45) .