Akut övre gastrointestinal blödning
Symtom på övre gastrointestinal blödning är blodig kräkning och melena (svart avföring) vilka ska utredas och behandlas akut i första hand med gastroskopi och endoskopisk blodstillning.
Bakgrund
Akut gastrointestinal blödning drabbar cirka 125 personer/100 000 invånare/år och av dessa är 4/5 blödningar från övre gastrointestinalkanalen. De viktigaste blödningsorsakerna är ulkusblödning, som står för ungefär hälften av fallen, samt blödning från esofagusvaricer (cirka tio procent).
Övriga blödningskällor är bland annat:
- esofagit
- erosiv gastrit
- Mallory-Weissblödningar
- och blödningar från maligniteter.
Incidensen ulkusblödning ökar starkt med stigande ålder. I åldersgruppen över 70 år är ulcusblödning orsaken i mer än åttio procent av fallen. I denna grupp finner man också de allvarligaste blödningarna. Mortaliteten i övre gastrointestinal blödning beräknas i västeuropeiska undersökningar ligga på 8–14 % och ökar starkt med stigande ålder, i internationella material till över tjugo procent hos patienter över 80 år. Riskfaktorer för dödlig utgång är förutom hög ålder annan allvarlig sjukdom, cirkulatorisk påverkan och reblödning.
Riskfaktorer
Det finns en hel del riskfaktorer för att utveckla blödning från magsår. Förutom Helicobacter pylori (H. pylori) och tidigare magsårsblödning, utgör behandling med acetylsalicylsyra (ASA) eller icke-steroida anti-inflammatoriska läkemedel (NSAID), antikoagulantia och selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) de viktigaste orsakerna.
Kortikosteroider anses inte ensamma utgöra en riskfaktor, men kan potentiera andra sådana. NSAID och ASA (även lågdos) är de läkemedel som orsakar mest problem och av de patienter som kommer in med gastrointestinal blödning har 50–70 % intagit något av dessa preparat
(30).
Behandling
Vid akut övre gastrointestinal blödning ska man akut remittera patienten till sjukhus. Behandlingen består av högdos protonpumpshämmare (PPI) intravenöst samt skyndsam endoskopisk behandling, i undantagsfall operation ibland i kombination med angiografisk intervention. Välindicerad ASA-medicinering ska dock inte sättas ut i det akuta skedet för dessa patienter, eftersom det kan öka mortaliteten.
Patienter som har haft blödande eller perforerat magsår utgör en högriskgrupp för en ny komplikation till ulkus. Efter en vårdepisod för blödande ulkus är det av stor vikt att alla patienter med H. pylori-orsakat sår får eradikeringsbehandling. Det är också viktigt att man kontrollerar att bakterien verkligen har avlägsnats med antingen utandnings- eller fecesantigentest.
Man bör också se över indikationen för eventuell ASA-medicinering, och om denna medicinering anses indicerad bör förutom eradikering av H. pylori-profylaktisk behandling med PPI ges så länge ASA-medicineringen pågår.
NSAID-behandling utgör en mycket stor risk för förnyad blödning och bör helst inte användas. Även behandling med cyclooxygenas (COX)-2-hämmare är förknippad med en ökad risk för ulkus och ny ulkuskomplikation.
I de fall behandling med antiflogistika är nödvändig i denna patientgrupp bör man, förutom H. pylori-eradikering, erbjuda profylaktisk behandling med högdos PPI
(31).
Se även Nationell riktlinje för akut övre icke varikös gastrointestinal blödning, 2023.