Hosta
Hosta är vanligt vid nedre luftvägsinfektioner och pågår ofta under flera veckor. Antibiotika påverkar inte förloppet.
Akut påkommen hosta är det dominerande symtomet vid flertalet nedre luftvägsinfektioner. Akut hosta kan även förekomma i samband med en övre luftvägsinfektion. Den akut påkomna hostan i samband med en luftvägsinfektion är svår att påverka. Det är normalt att hosta 2–3 veckor efter en akut infektion i de nedre luftvägarna men hostan varar ofta längre, med avtagande intensitet.
Hos barn är hosta vanligt även vid en övre luftvägsinfektion. Om hostan beror på en svullnad i larynx eller bronker, kan det ge upphov till krupp, akuta obstruktiva bronkiter eller bronkiolit (se respektive avsnitt).
De agens som orsakar infektionen, framför allt luftvägsvirus, kan ge slemhinneskador eller en postinfektiös hyperreaktivitet, vilket ger upphov till en långvarig hosta.
Utredning
Efter några dagar är det vanligt med färgat sputum, oavsett om infektionen är orsakad av bakterier eller virus. Patienten är oftast opåverkad, även om patienten kan uppleva den långvariga hostan som ett mycket besvärande symtom.
Om hostan är långvarig (>3 veckor) ska anamnesen även fokusera på möjliga differentialdiagnoser. Hos vuxna är rökning, kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) och astma (se kapitlet Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) respektive kapitlet Astma) de vanligaste orsakerna till långvarig eller återkommande hosta. Det är viktigt att utesluta tuberkulos (TBC) vid långvarig hosta hos individer från TBC-högendemiska länder, liksom hos personer födda i Sverige med föräldrar från samma länder, se sidan Utredning i kapitlet Tuberkulos.
Det är också viktigt att beakta andra möjliga orsaker, såsom:
- kikhosta
- cancer
- gastroesofageal refluxsjukdom
- hjärtinkompensation.
Noggrann anamnes får därför styra utredningen, vilken kan inkludera:
- riktade laboratorieprover
- lungröntgen
- lungfunktionsundersökning
- bronkoskopi.
För vuxna rökare bör man i efterförloppet överväga spirometri, för tidig diagnostik av KOL.
Hos barn är det vanligt att den långvariga hostan accentueras vid ansträngning och på natten. Långvarig hosta vid infektioner kan vara tecken på postinfektiös hyperreaktivitet, se avnittet Behandling av barn nedan. Långvarig hosta kan ibland vara enda symtomet på astma varför man måste rikta anamnesen även mot detta, se Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation Astma hos barn och vuxna.
Långvarig, produktiv hosta förekommer även vid cystisk fibros.
Behandling av vuxna
Hos vuxna är den akut påkomna hostan i samband med en infektion svårbehandlad. Ingen bra symtomatisk behandling finns men en del anser att varm dryck kan lindra besvären. Effekten av olika läkemedel på hosta är dåligt studerad och resultaten svårtolkade. Läkemedel mot hosta är därför inte förmånsberättigade. Det finns dock registrerade läkemedel med denna indikation. Antibiotika påverkar inte förloppet av hosta.
Behandling av barn
Barn som visar tecken på obstruktivitet behöver få behandling för det, se akut bronkit hos barn. Då obstruktiviteten är under kontroll avtar som regel hostan. Att ge slemlösande medel är verkningslöst. Ofta kan man förklara hostan med att det tar tid för flimmerhåren att återbildas efter infektionen och hostan försvinner efter 1–2 månader utan behandling.
Efter en period av recidiverande nedre luftvägsinfektioner kan barnet utveckla postinfektiös hyperreaktivitet och hostreflexen bli mer lättutlöst under en period. Sannolikt finns då ett semikroniskt inflammatoriskt tillstånd i slemhinnan. Antibiotika påverkar inte förloppet. Hostmediciner har dålig effekt och sådana läkemedel är dessutom behäftade med biverkningar som är mer uttalade hos barn.