Spädbarn (1 månad till 1 år)

Under barnets första år sker en åldersrelaterad utveckling av bland annat:

• kroppssammansättning
• organfunktion
• metabolismvägar
• receptorkänslighet och funktion
• sjukdomstillstånd.

Det finns en tumregel som säger att födelsevikten dubblas på fem månader och tripplas på tio månader. Detta indikerar att doseringsstrategin regelbundet måste ses över i denna åldersgrupp då barnet kan “växa ur” sin dos. Dosen behöver dessutom anpassas individuellt, då det finns en stor variabilitet mellan individer 

(13)

. 
Under det första levnadsåret är det vanligast att dosen ordineras utifrån patientens vikt (exempelvis för antibiotika). Andra doseringsstrategier i denna åldersgrupp utgår från:

• kroppsytan (exempelvis för cytostatika)
• sjukdomens svårighetsgrad (exempelvis för astmaläkemedel)
• sjukdomens utbredning (exempelvis för krämer mot eksem). 

Patient­säkerhet och dosering

Även patientsäkerhetsfaktorer är av vikt i val av doseringsstrategi, då det också ska vara säkert och praktiskt att administrera läkemedlet.

Exempelvis kan en ordination av en subkutan injektion blodförtunnande läkemedel med 0,09 ml vara riskfyllt då det lätt kan misstas för 0,9 ml. Här är det bättre att avrunda till 0,1 ml eller späda läkemedlet till en lägre koncentration då mätfelet i sprutan är större än vad avrundningen erbjuder 

(14)

. 

Magtarm­kanalen börjar mogna

Kolonisering av gastrointestinalkanalen med bakterier, metabolismen av gallsalter och även tarmens motilitet varierar med ålder, förlossningssätt, typ av uppfödning 

(7)

. Mellan cirka 5‍-‍12 månaders ålder återfinns ett vuxet mönster av bakterier i tarmen. Vissa sjukdomar i denna åldersgrupp kan också påverka absorptionen av näringsämnen och läkemedel, exempelvis;

• nekrotiserande enterokolit
• malrotation
• svält
• villusatrofi i tarmen.

Dessa sjukdomar och kirurgi kan minska ytan för möjlig absorption 

(2) (15)

. Andra sjukdomar kan påverka transittiden genom tarmen för läkemedel och ge ett minskat läkemedelsupptag. Detta kan inträffa vid sjukdomar som:

• hjärtfel (kan leda till ett ödem i slemhinnan)
• hypotyreos
• hypertyreos.

Renal elimination

Många läkemedel utsöndras via njurarna. Utsöndring som sker via njurarna beskrivs av renalt clerance (Cl,r) och styrs av 

(6)

:

• glomerulär filtrationshastighet (GFR)
• aktiv sekretion
• återabsorption (6) .

Dosering av läkemedel som övervägande utsöndras via njurarna kräver anpassning till njurfunktionen för att undvika ackumulering och toxiska nivåer.

Glomerulär filtrationshastighet (mätt med inulin) är låg vid födseln och når vuxennivåer vid cirka fem månaders ålder. Den är också en funktion av postkonceptionell ålder. Det kan alltså vara stor skillnad mellan en prematur och en fullgången nyfödd samt ett spädbarn.

Glomerulär filtration är under normala omständigheter tillräcklig för tillväxt och utveckling, men endogen- eller exogen stress kan leda till renal hypoperfusion och oliguri. Det kan uppstå vid:

• anoxi
• sepsis
• behandling med nefrotoxiska läkemedel.

De viktigaste faktorerna som påverkar glomerulär filtration i nyföddhetsperioden är:

• gestationsålder
• exponering prenatalt för läkemedel (betametason, angiotensin II‍-‍receptor inhibitorer, NSAID)
• postnatal ålder
• förekomst av persisterande ductus arteriosus
• postnatal exponering för NSAID, dopamin och furosemid.

Det kan vara nödvändigt att justera dosen av läkemedel med renal utsöndring under nyföddhets- och spädbarnsperioden 

(16)

. Tubulär sekretion utvecklas något senare och det är under spädbarnsåldern (cirka sju månaders ålder) som man börjar nå vuxennivåer. Om två läkemedel elimineras genom samma tubulära sekretionsprotein, kan det leda till nedsatt exkretion och ökade halter i serum 

(17)

.

Patient­säkerhet och läkemedels­hantering

I denna åldersgrupp är det oftast aktuellt med orala flytande läkemedel eller tabletter som blir upplösta i vätska. Det är svårt att förklara för det lilla barnet men det är viktigt att den som ger läkemedlet känner sig trygg och lugn samt bestämt ger lösningen/‌emulsionen med sked eller spruta mot kinden eller längre ner mot svalget. För de vanligaste läkemedlen som exempelvis paracetamol finns flera beredningsformer att välja på.

Patientsäkerhetsmässigt finns det dock risk att läkemedel som inte är så vanliga saknar anpassade beredningsformer för små barn och att speciallösningar måste användas som extemporeberedningar eller licensläkemedel för att erbjuda en säker behandling. Detta är oftast bättre än att slamma upp en tablett och dra ut en delmängd vilket kan riskera att lösningen inte är homogen och att fel dos administreras 

(18)

.

Att föräldrar och anhöriga tydligt informeras om hur läkemedel ska administreras är viktigt, så man inte riskerar att ge hela mängden av ett läkemedel som är avsett att delas 

(19)

. Dessutom kan det vara svårare för vårdnadshavare till barn i denna ålder att tolka eventuella biverkningar, vilket gör att man kan behöva vara mer uppmärksam på oväntade eller avsaknad av effekter 

(20)

.