Skolbarn (7-12 år)

Ju äldre barnet blir desto mer ansvar kan barnet själv ta med hjälp och stöttning av vuxna. Barn med kroniska sjukdomar, och eventuell daglig läkemedelsbehandling, ska i så stor utsträckning som möjligt leva ett så normalt liv som möjligt. Vad som är ett “normalt” liv är självklart en bedömningssak.

Här kommer några goda råd

Kommunikation

Förklara för både barnet och föräldrarna varför och hur läkemedelsbehandlingen kan hjälpa till att lindra eller behandla sjukdomen. Det är viktigt att barnet och föräldrarna vet vad de ska förvänta sig och vem de ska fråga när flera frågor dyker upp.

Dosering och administrering

Kontrollera så att rätt dos av läkemedlet ordineras och hur läkemedlet ska administreras på rätt sätt. Vad styr dosen? Är det symptom eller barnets vikt? När ska ni träffas för uppföljning nästa gång?

Biverkningar och övervakning

Vilka biverkningar behöver barnet eller föräldrarna vara uppmärksamma på? Uppmuntra föräldrarna att uppmärksamma förändringar i barnets beteende eller hälsa. Rapportera eventuella allvarliga biverkningar som uppkommer. 
Samsyn, följsamhet och långsiktiga planeringen?

Vad styr nästa kontakt?

Kommer barnet behöva extra hjälp för att kunna genomföra behandlingen? Behöver vårdnadshavarna någon extra hjälp eller stöttning?

Säkerhet och förvaring

Förklara hur läkemedlet ska förvaras. Har barnet skilda föräldrar? Behövs det flera förpackningar av läkemedlet på olika platser?

Egenvård för skolbarn

Sjukdomar som kräver daglig och noggrann medicinering som diabetes och epilepsi kan uppträda i skolåldern. Dessa är exempel på läkemedelsbehandlingar som kan behöva hanteras av andra vuxna än föräldrar och vårdnadshavare. Här finns ett behov av att sjukvårdspersonalen är behjälpliga att bedöma om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård både i hemmet och i skolan, samt att skolan har möjlighet att ta fram rutiner som säkerställer att egenvårdsinsatsen i skolan utförs på ett ändamålsenligt och säkert sätt 

(29)

. Det finns digitala hjälpmedel som kan underlätta för barnet och föräldern att ge rätt läkemedel i rätt dos och tid.

Melatonin till skolbarn

Idag bedöms cirka tio procent av alla skolbarn har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Här finns farmakologiska möjligheter som i kombination med icke-farmakologisk behandling kan hjälpa barn med exempelvis inlärningssvårigheter. För dessa barn, och det i grunden friska barnet, ses i vissa fall sömnstörningar. Melatonin är ett hormon som hjälper till att reglera sömncykeln och kan användas för att hjälpa till att förbättra sömnkvaliteten. Innan en behandling påbörjas är det viktigt att identifiera och adressera de underliggande orsakerna till sömnstörningen. En grundlig bedömning av barnets sömnvanor och en medicinsk utvärdering är nödvändig för att en korrekt diagnos ska kunna ställas och att en behandlingsplan ska fastställas. För alla barn är det viktigt med goda sömnvanor och en sund sömnmiljö, såsom:

• regelbundna rutiner
• undvika skärmtid innan läggdags
• se till att sovrummet är mörkt, tyst och bekvämt
• undvika intag av koffeinhaltiga drycker på kvällen.

Behandling med melatonin kan vara ett alternativ för att hjälpa till med sömnen hos barn med sömnstörningar. Det har på senare tid skett en kraftig ökning av förskrivningen och användningen av melatonin hos barn. Det är säkert både en över- och underanvändning. Det finns idag inga andra läkemedel på den svenska marknaden som rekommenderas för barn med sömnstörningar. Melatonin ska användas under en begränsad tid, lägsta effektiva dos ska eftersträvas och behandlingen ska kontinuerligt utvärderas 

(30)

.

Patient­säkerhet

För åldersgruppen 7‍-‍12 år är riskerna vid feldosering mindre än vad de är vid yngre åldersgrupper. Behovet av specialtillverkade läkemedel extempore är också mindre, även om de kvarstår. Mer läkemedel kan övergå från att doseras per kroppsvikt till en fast dos utifrån ett ålders- eller viktsspann. De avvikelser som man kan se här är misskommunikation i läkemedelshantering mellan vårdgivare/‌havare med risk att glömma bort att ge viktig medicin.

Delaktighet i läkemedels­behandlingen

Delaktigheten i läkemedelsbehandlingen får också större betydelse och möjlighet för kompisar och skola att förstå vikten av läkemedelsbehandlingen och att den inte stigmatiseras.  Här kan man också lägga grunden för en sund förståelse för läkemedel och vad de är och varför de är viktiga. Möjligheten att kommunicera biverkningar och upplevelser av läkemedel ökar också och är en viktig del i förståelsen 

(31)

.