Akuta svåra infektioner – initial behandling
Den viktigaste påverkbara faktorn för förloppet av en akut svår infektion är tiden till påbörjad adekvat behandling. Det är därför nödvändigt att alla läkare som tjänstgör inom klinisk sjukvård har goda kunskaper om diagnostik och behandling av de vanligaste akuta svåra infektionerna.
De vanligaste livshotande infektionstillstånden är sepsis och septisk chock. Pneumoni, med eller utan samtidig sepsis, är en annan stor sjukdomsgrupp som inte beskrivs närmare i detta kapitel. Mindre vanliga men allvarliga tillstånd är akut bakteriell meningit och nekrotiserande mjukdelsinfektioner. Herpesencefalit är exempel på en behandlingsbar akut svår virusinfektion och bland protozosjukdomarna är malaria en sjukdom som kräver snabb adekvat handläggning.
Diagnostik av akut svår infektion
De flesta akuta svåra infektioner har ett snabbt förlopp med förhållandevis kort anamnes (timmar till enstaka dagar) och karaktäriseras av att patienten är uppenbart allvarligt sjuk. Ibland kan sjukdomsbilden vara mer diffus och svårtolkad. Detta är vanligare vid allvarliga infektioner hos spädbarn och åldringar där feber många gånger kan saknas i sjukdomsbilden och risken för fel diagnos därför är större.
Inom primärvården är patienter med allvarliga akuta tillstånd sällsynta vilket kan göra det extra utmanande att särskilja dem som är på väg in i en mer allvarlig infektionsbild. Här rekommenderas “Tecken på allvarlig infektion hos vuxna och barn” i de behandlingsrekommendationer för vanliga infektioner i öppenvård som finns tillgängliga på Folkhälsomyndighetens webbplats.
Akuta svåra infektioner – då och nu
Historiskt har akuta svåra infektioner varit vanliga och tillhört de dominerande dödsorsakerna i alla åldersgrupper. Genom allmänt förbättrade levnadsomständigheter, i kombination med introduktionen av antibiotika och effektiva vacciner, skedde under 1900-talet en dramatisk minskning av dödligheten i infektionssjukdomar.
Trots dessa stora framsteg är infektioner fortfarande en av de största sjukdomsgrupperna och under de senaste decennierna har man åter sett en ökning av framför allt allvarliga bakteriella infektioner. Den aktuella ökningen kan förklaras av:
-
förändringar i befolkningens ålderssammansättning med allt fler äldre personer
-
utvecklingen inom olika medicinska områden som till exempel onkologi, transplantationskirurgi och reumatologi, där förbättrad överlevnad och bättre funktionsnivå ofta sker till priset av ett nedsatt infektionsförsvar
-
den snabbt växande förekomsten av multiresistenta bakterier. Detta är ytterligare en faktor som påverkar infektionspanoramat och som riskerar att i en nära framtid ställa oss inför stora problem vid behandlingen av bakteriella infektioner.