Behandling
Patienter med ospecifika ländryggsbesvär bör få råd om att, trots sina besvär, försöka vara så normalt fysiskt aktiva som möjligt. Förstahandsvalet vid farmakologisk smärtlindring är paracetamol eller icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID).
Om anamnes eller status inte har lett till misstanke om någon specifik eller allvarlig orsak till ryggsmärtorna bör man ge följande råd om aktivitet och smärtlindring.
-
Försök vara så normalt fysiskt aktiv som möjligt trots besvären. Det förbättrar läknings-betingelserna av möjlig skada/förändring.
-
Fysisk aktivitet bryter eller minskar den ökade ryggmuskelaktiviteten som bidrar till stelhet och smärtor.
Farmakologisk smärtlindring
För farmakologisk smärtlindring vid ospecifika ryggbesvär, se Smärtlindring vid akuta ospecifika rygg/nackbesvär – Faktaruta 4.
I första hand
Paracetamol med som högsta dos 1 g 4 gånger/dygn och/eller NSAID. Förskrivaren måste tydligt klargöra för patienten vilka risker för biverkningar och interaktioner med andra läkemedel som behandlingen innebär. Läkaren behöver också värdera läkemedlet, inte minst vid behandling av den åldrade patienten.
I andra hand
Kortvarig behandling (3–5 dagar) med opioid-läkemedel kan vara aktuellt vid svår akut nociceptiv smärta med otillräcklig effekt av paracetamol och/eller NSAID. Dessa läkemedel är dock generellt inte rekommenderade vid akut ospecifik rygg och nacksmärta.
Man kan kortvarigt behandla patienter med de muskelrelaxerande läkemedlen klorzoxazon och orfenadrin vid ett uttalat muskelengagemang (smärtsam muskelsammandragning). Dokumentationen för dessa läkemedel är svag, men de kan i enskilda fall prövas vid smärta med inslag av muskelspänning.
För behandling vid långvariga ospecifika ryggbesvär, se behandlingsrekommendation för långvarig smärta hos barn och vuxna på Läkemedelsverkets webbplats.
Sjukskrivning
Beroende på grad av besvär och typ av arbete kan akuta ryggbesvär göra arbete svårt eller till och med omöjligt. Eftersom prognosen vid akuta ospecifika besvär är mycket god och då normal fysisk aktivitet trots besvären är en del av behandlingen, bör eventuell arbetsfrånvaro minimeras. Vid akut lumbago där arbetsbelastningen innefattar lätt belastning behövs normalt ingen sjukskrivning utöver eventuell egen sjukanmälan i upp till en vecka. Vid akut lumbago och ett arbete som innebär hög arbetsbelastning kan behov av sjukskrivning upp till 2 veckor finnas.